söndag 30 oktober 2011

Athens x 2

Vilken helg!
Jag är helt slut efter en riktigt tung jobbhelg. Två gånger har jag varit i Athen, en liten tur på 3,5 timmar (en väg...).

Keila fick sova hos mormor och morfar eftersom att Henrik också jobbat.
Keila Ali, som hon numera heter, ser ut att ha gått en rond i ringen och blivit rejält knockad.
Igår flög hon ner från fåtöljen där hemma och landade på huvudet och idag sprang hon rakt in i soffan hos mina föräldrar och spädde på blåmärkena.
Hon är sjövild! Klättrar på allt. Är inte rädd för något och kastar sig utför. Jag har hjärtat i halsgropen hela tiden.
Jag ser aldrig några blåslagna barn på andra bloggar. Är det verkligen inga andra barn som slår sig?

Jag försöker fånga henne alltid men jag är liksom inte Superman och Keila är inte Lois Lane...

Ser ni vilken öga hon landade på igårkväll?

Mamma säger hon ska rota fram Rasmus gamla skyddshjälmar.
Kanske blir hon vildare då? Kanske är det bättre om hon försöker lära sig att ta det lugnare?

Nu tar jag ett glas rött och firar helg.
Gokväll

7 kommentarer:

  1. Vår dotter trillade i trappan i fredags...full med små små små blåmärken på rygg, rumpa o lår samt en härlig bula i huvudet! Hmm...hon gick o tittade på sin tatuering på armen, som då ledde till att hon trillade.

    SvaraRadera
  2. Har också e flicka som tror hon är odödlig! Framtida yrke, stuntkvinna?!
    http://mammasysanna.blogspot.com/2011/09/blatira-eller-80-talsmake-up.html

    SvaraRadera
  3. Lilla tullan, är inte lätt att vara sjövild. Pussa henne massor från mig o hälsa Henrik. Schkåååål o ha en fortsatt go helg.
    Stor go kram.
    Essie

    SvaraRadera
  4. Naaaaw lilla Keila! Elias slår sig också, men har faktiskt inte haft så mycket blåmärken. Men han är klumparnas klump! Han kan till och med trilla när han står stilla! Han är inte så vild än, men klumpig, och då slår man sig också!

    SvaraRadera
  5. Du, ALLA mina ungar (och jag har sex stycken) har haft blåmärken i ansiktet någon gång. Nä inte den lilla nya förresten men hon är ju inte ens sju månader. Jag tror folk är rädda för att andra skall tro att man gett dem en smäll och det är därför man aldrig ser blåpyntade barn i bloggarna :P

    SvaraRadera
  6. Åh lillhjärtat då!! Än så länge har Ella bara lyckats slagit sig sådär illa en gång, men hon är ju yngre också! Jag vet vad jag har att vänta mig =(

    Kommer också ihåg Keilas första pippilotter ;) För om jag minns rätt gjorde du ett inlägg om det =) Sötnosarna!!

    SvaraRadera
  7. Å så skönt att läsa om en annan unge som är sjövild! Känns som att alla barn utom min är så försiktiga och stillsamma. Juni är galen och tror att hon är odödlig. Nu har hon tack och lov aldrig slagit sig, men då är ju jag med dygnet runt och passar henne. Trodde att hon skulle lugna ner dig när som helst, men det dröjer kanske ett tag då...

    SvaraRadera