Jag har precis tagit på mig uniformen och är på väg mot ett kort nattstopp i Bryssel.
Det uppskattades inte av min lilla lilla Keila. Hon blev hysteriskt ledsen och klamrade sig fast vid mig. Förstår ni vilken fysisk smärta som river i hjärtat då?
Jag vill bara lägga mig ner på golvet brevid henne och aldrig lämna hennes sida någonsin. Med tunga steg gick jag gråtande mot tåget. Jag ser ut som en randig zebra i ansiktet. Åh vad jag längtar hem redan.
Idag är ingen bra dag alls. Inte för Keila och inte för mig. Idag vill vi bara sitta ihop. Jävla jobb. Jävla räkningar som måste betalas. Jävla skit att man inte kan leva på luft och kärlek...
Mamma älskar dig Keila.
åh förstår precis hur du känner!Amelia har precis börjat på dagis och varje morgon gråter och klänger hon sig fast runt min hals lämnar henne! phuuu jobbigt
SvaraRaderaJenny
Ååååå segt så jobbigt !!! Förstår dig precis!!! Man vill verkligen sitta ihop som du säger!!!
SvaraRaderaKram kram
Hej..usch inte kul alls..själv har jag flugit i 10 år innan jag fick min son för 2 1/2 år sen..! Är det ett kort stopp så är du hemma igen på nolltid..Det är bra att längta till varandra ibland!Flyg försiktigt!!
SvaraRadera/ Mary
Kärleken till barnen är så fantastisk. Så stark, så skön och så smärtsam. Styrkekram till dig.
SvaraRaderaTack för en fin blogg. Det är ett fint ljus i den och du skriver så härligt!
Hej! Jag hittade precis din blogg och måste bara säga att Keila är supersöt! :) Hon och min Conrad är födda på samma dag, sista april? Vad roligt! :) Men det verkar som att Keila är lite tidigare med att prata för Conrad säger inte många ord, hehe. :) Jag förstår precis att ditt mammahjärta gick i tusen bitar. Usch vad man önskar man kunde vara med dom heeela tiden. :S
SvaraRaderaUsch!!
SvaraRadera