Då blev jag lite rädd... Finns det ett pris på mitt huvud!? Kommer en galen feminist komma hem till mig inatt när Henrik jobbar och klippa av mig brösten?
För att klargöra till nya läsare, det råkar nämligen vara så att det tillkommit en hel del nya läsare i min blogg. ;-)
Det började med det här inlägget. Keilas dockvagns-bravader. Totalt ointressant för alla andra än Keilas släktingar i Tokyo. Men så blev det rabalder för att jag gav Keila en dockvagn och dockor att leka med. Frågor som, varför ger jag inte henne en bil eller en fotboll? Varför klär jag henne i klänningar och inte i jeans? Amen då bara dör jag av garv. Vad är det för fel med att klä henne i klänningar liksom?
Då skrev jag det här inlägget. Och diskussionen var igång. Jag har läst runt lite på bloggar och olika bloggkommentarer där och det är alltså inte så att jag hånar feminister på min blogg. ICKE! Jag har skrivit om deras sätt att tänka och haft åsikter om hur de uppfostrar sina barn. Precis som de haft om mig.
Mina åsikter har tagit plats i mina inlägg eftersom att detta ju är min blogg. Vad läsare här sedan kommenterar kan väl ändå inte jag få för? Det får ju stå för dom, inte sant?
Jag tror inte det är sunt för att barn och inte veta om han eller hon är en flicka eller pojke. Kalla mig gammalmodig, enkelspårig och okunnig. Jag bryr mig inte. Jag blev uppriktigt sagt ledsen när jag läste om en flicka som inte vet om hon är pojke eller flicka. Det är inget elakt eller något påhopp. Det är bara mina känslor skrivna i ord.
Det jag däremot tycker är HELT fel (ursäkta versalerna, men jag vill INTE att det blir några missförstånd på andra bloggar nu) är att en man och en kvinna som har samma jobb får olika löner. Jag tycker det är lika orättvist som att människor skriver elaka saker om mig på bloggar.
Men kan vi inte stanna där? Måste vi gå så långt att våra barn ska vara totalt omedvetna om vilket kön de tillhör? Alla killar är ju som tur är inte våldtäktsmän eller mördare och alla kvinnor är ju inte utan skinn på näsan. Inte jag i alla fall. Jag har trots rosa klänningar och sidenband i håret under min uppväxt inte tagit skada. Jag tar för mig kan ni tro. Massor! Jag kan slåss för mig själv. Jag behöver inte en man på en vit ponny som ska beskydda mig.
Håll i er nu feminister, jag är ett levande bevis på att man kan bli en stark, självständig och god kvinna som aldrig mobbat några andra barn eller vuxna även om man behandlats som en flicka under hela sin uppväxt. Min bror, sambo, min sambos pappa, min pappa, min bästa killkompis är också levande bevis på att billekar, "pojkstreck" och fotboll inte skadat dem.
Jag satt och tänkte på det här när jag krängde min pizza innan (fy på mig, jag som tränat så hårt för att ha en snygg kropp som behagar min man ;-), vår hund Bibbi, en tik, jodå hon har mutta alltså är hon en tik, fick valpar i våras.
Fem små härliga gussepluttar kom det som jag f.ö förlöste själv men det är en annan historia.
Jag läste raskt på innan valparna kom och när valpen var född skulle jag inte röra den utan låta tiken själv bita av navelsträngen och äta upp den (uuäää) och jag skulle bara rycka in om hon inte klarade av det eller om en valp skulle fastna i "mutteriet".
Därefter satt jag på golvet i vårt sovrum medans Bibbi, som om hon aldrig gjort annat, skötte om, tvättade, slickade och matade sina valpar. Hon hjälpte den svaga till en spene med nosen och hon tömde deras tarmar på bajs. Vet ni? Det sitter i hundens dna.
Tycker ni feminister, att Elvis (Bibbis kille/farsan till valparna) skulle krypa upp i lådan, be Bibbi gå ut och skaffa pengar till käk och sen? Dia de ur sina icke existerande pattar? Med sin icke existerande mjölk? Han kanske kan lära sig att ta hand om sina valpar men, Bibbi t.ex kan ju lära honom detta. Enda problemet är att Bibbi lämnade inte korgen det första dygnet. Jag fick släpa ut henne så att hon fick kissa och jag höll tålmodigt fram vatten och mat för att hon skulle få i sig något.
Det sitter i hundens dna.
Det sitter i vårt dna att ta hand om våra barn, vi kvinnor. Vi härstammar från djuren. Visst har Keila sett hur jag skött om henne och nu kommer hon ihåg det och gör likadant med sina dockor. Det är jag helt med på, men vi ska aldrig säga att vi inte har detta med oss sen födseln. Att pojkar jagar mat/jobbar och tar hand om familjen på sitt vis.
En kommentar till mig idag gjorde mig lite uppgiven faktiskt, någon frågade mig om inte min man tycker att det är tråkigt att inte han får vara hemma med Keila. Rå om henne och vara föräldraledig.
Ändå roligt att ni tog upp det, han sa senast igår när jag bråkade med honom om att han ALLTID jobbar att han mycket hellre velat vara hemma med oss, mig och Keila. Träffa Keila var eviga minut. Men att det inte funkar så. För vad skulle vi då leva på? Luft, vatten och kärlek. Låter väldigt romantiskt men nej det funkar inte. Det får han upplysa mig om ofta. Jag har en tendes att ändå gnälla på hans 24/7-jobbveckor, hehe.
Hade vi haft miljarder på banken vet jag att vi gjort utflykter, rest, ätit på dyra restauranger, shoppat, haft mysiga hemmakvällar varje dag.
Men Henrik måste jobba. För om han inte jobbar då finns liksom inte hans jobb. Är ni med? Egen företagare va.
Jag flyger för SAS, jag tjänar inte lika mycket pengar (jo alltså jag tjänar lika mycket pengar som mina manliga kollegor ;-) men det här är hur vi valt att göra. Det fungerar för oss och tro inte att jag glömmer bort vilken uppoffring i form av tid som Henrik gör varje dag som jag får vara den förälder som tar hand om Keila. Jag är honom evigt tacksam för att han gett mig denna tiden. För att han jobbar så att vi ska ha det bra. Vilken kille va? Om Henrik när vi får vårt nästa barn har möjlighet att vara hemma och ta hand om det så ska han självklart det. Jag skulle antagligen tycka som honom, att jag missar massor och sakna barnet/barnen varje minut ifrån dem.
Jag vill inte att ni tror att jag kastar skit här. Ni måste låta mig ha mina åsikter. Jag låter ju er hållas med era i min blogg dessutom. Ändå generöst ju.
After all, a girl is - well, a girl. It's nice to be told you're successful at it.
Rita Hayworth.
Faan va ja gillar din blogg, du ÄR grym..
SvaraRaderaDu inspirerar mig. Jag vill vara en lika god och härlig mor till mitt lilla nyfödda knyte här brevid mig.
SvaraRaderaDu skriver så bra och underhållande med massor av poänger.
Precis som du alltid skrivit och håller fast vid så handlar det om att skapa en fin människa av sitt barn, inte att det sitter i kläder eller kön.
Jag är helt med på vad du skriver.
Trevlig helg.
Stå på dig!! Håller med om ALLT du skriver. Varför lägger sig folk ens i detta?, det är väl varje människas val hur man klär sig och sina barn och hur man väljer att leva!? Du har en jättefin blogg! hittade den via Magdalena graafs blogg, där hon skrev fint om dig och länkade hit! :-) trevlig helg!
SvaraRaderaJA, jag håller med dig. Jag är såklart feminist, för vem är inte det, men jag tycker precis som du. Min lilla 1-åriga dotter ÄR en flicka och jag älskar det, jag hoppas även hon ska älska det när hon växer upp. Kvinnlighet och manlighet är vackert. Tycker vi ska fira det istället för bara problematisera det! You rock. Kram!
SvaraRaderaSå jävla bra skrivet Danni!
SvaraRaderajag tror inte att våra små tjejer kommer ta skada av rosaklänningar och rosetter, de verkar ju som sagt väldigt nöjda över livet, och leker lika bra ihop med varandra (iklädda rosa klänningar så klart) som med killkompisarna i jeans, BASTA!
Puss på er <3
Jag är feminist och jag kan hålla med dig också precis som jag kan hålla med Lady Dahmer, någonstans finns det en mellanväg. Jag tycker att man ska vara snäll mot varandra, jag tycker att du och Lady dahmer har fört en diskussion på en bra nivå, medan vissa läsare här ägnat sig åt pajkastning, personangrepp och det gör mig ledsen, för alla kan tycka olika men man kan väl ändå respektera det oliktänkande eller hur? Vad lär vi våra barn när vi kallar varandra för fittor, flator (inget fel på flator) och feministluder. Nä, fy vad den debatten gjorde mig illa till mods. Starkt av dig också att stå ut med dessa reaktioner som dina inlägg bringat. Jag hoppas att folk kan respektera varandra mer. Bra inlägg.
SvaraRaderaGrymt bra skrivet Danni!
SvaraRaderaJenny Persson
Hej! Bra skrivet, jag håller med dig att det lite har slagit över i strävan efter genus-tänk i alla sammanhang. Min tjej (6 år) är den enda tjej jag såg med rosa baddräkt på vår brygga i somras, de andra hade aktivt valt bort den färgen till sina döttrar. Dock motsätter jag mig ett fenomen som jag ser skillnad på ibland i lekparkerna och det är att flickor kan vara så ömtåligt och pimpinett klädda att de knappt kan LEKA, klättra, smutsa ner sig, mm. DET tycker jag är att objektifiera små flickor och omedvetet "hålla tillbaka" dem till förmån för de vilda små killarna som kan skrapa hål på byxorna inom loppet av några timmar:) Sedan undrar jag varför ni väljer att sätta erat lilla barn på dagis så TIDIGT? Hon är ju nästan en bebis fortfarande!! Det är sällan man hör att 1-åringar börjar på dagis nuförtiden. Hur klarar du att vara ifrån henne?? Jag skulle dö, eller hellre leva på vatten och bröd (se det som en liknelse) tills hon blev minst 2- 3 år..
SvaraRaderadu är grym :) <3
SvaraRaderaJag kan hålla med dig till viss del... Jag kommer ihåg när jag läste min första kurs på universitetet och lärarna frågade om någon var feminist i klassen. Jag räckte upp handen som att det vore det naturligaste i världen för jag har aldrig sett mig som något annat. Men tydligen stämde inte jag in i mallen för vad en feminist ansågs vara där jag satt med mitt långa platina blonda hår och hade en chihuahua ;). Jag förklarade vad feminism betydde för mig så var det bra med det. Jag tycker i och för sig att vi ska ge våra barn alla möjligheter som finns och låta dem vara barn. Vilket kön det än har! Något jag annat jag funderar över är att alltid de typsikt kvinnliga attributen som klänning, leka med dockor, gilla att baka per automatik är "fel"... som att man vore mer feminist om man istället för att baka tyckte om att klippa gräset? Har killkläder istället för tjejkläder?
SvaraRaderaOm jag nu får plocka fram bitterfittan i mig så tycker jag dock att ditt inlägg om att det skulle finnas i små flickors dna att leka med dockor är helt galet! Alla barn är olika och vi ger dem också olika förutsättningar. Barn leker och härmar, det beror inte på vilket kön det har eller på dna. Som sagt ge ditt barn alla möjligheter inte bara de som du tycker passar henne som tjej. Uppmuntra alla lekar oavsett vilket kön ditt barn har!
Där fick du till det minsann...
SvaraRaderaDet bästa inlägget i denna Följetång! :)
SvaraRaderaSå klockrent! Kram (kul att ses häromdagen)
Vilka ord Danni! Du är den bästa förebilden för Keila enligt mig!!
SvaraRaderaKram från Sanna och LykkeLee!
Tycker inte man kan jämföra med hundar för det om något vore ju verkligen att dra ner debatten. Djur styrs av sina instinkter till 100% och har inget reflektionstänkande eller möjlighet till val. det har vi och vi kan välja hur vi vill leva våra liv.
SvaraRaderaFör min del har jag lite vårt i att hitta motivet till att stämpla leksaker osv i tjejjigt och killigt, vem bestämmer sånt egentligen och VARFÖR?
Bra skrivit gumman!! Jag är också uppväxt med fina rosa klänningar och rosetter överallt och pappas lilla prinsessa.. Precis så vill jag att Emilia också ska växa upp.. Älskar rosa klänningar och rosetter i håret. Det är också BEKVÄMT med klänningar och strumpisar och varför får dom inte vara världens sötaste prinsessor? Dom älskar det, det vet jag och INGEN kan säga att dom inte själva valt det om dom kunnat, Emilia väljer alltid sina klännigar.. HAHA!!!!!!!!!! Ja DÖÖÖR av alla dessa kommentarer, blir verkligen mörkrädd..
SvaraRaderaMen, om ni nu ska göra era döttrar så idealenliga, söta och rosa, tror ni inte att minst en av era ungar kommer hamna i kläm då den är "ful" enligt rådande ideal? Att problematisera frågan kring manligt och kvinnligt är viktigt för de som INTE passar in i idealets skull. Vissa väljer att inte passa in, andra har helt enkelt fel DNA för idealens skeva och smala (no pun intended) mall.
SvaraRaderaProblemet med att befästa könsideal är att det utesluter väldigt mycket möjligheter för barnet att själv skapa sig en identitet utifrån dess personlighet. Att bli "könsstereotypad" från spädbarnsålder präglar individen och utesluter till stor del att vara annat än söt och gullig.
Många som kommenterar här verkar välja att inte problematisera, eftersom de då kanske måste ta till sig andra sidans argument. Du gör vad du vill med ditt barn - det är din unge - men jag kan verkligen inte hålla med dig i din uppfostran.
Du framställer det här inlägget som du har starka åsikter, men för mig har du så strömlinjeformade åsikter man kan ha. Det är väl inget svårt att skrika högt om alla runtomkring håller med.
Ska vi diskutera om att allt sitter i DNAt så kan vi ju lika gärna jämföra oss med exempelvis spindlar, där flertalet honor äter upp mannen efter avslutat samlag. Hundjämförelsen är helt off.
Vänliga, feministiska hälsningar
/Anton
PS. För övrigt, om din pojkvän har ett företag som startats inom 24 månader kan han få ersättning utifrån ett medelvärde av vad hans yrkeskategori tjänar av FK. DS.
Alla flickor passar inte i klänning och rosett och även om era döttrar är vackrast i världen för just er så betyder det inte att de är vackra enligt rådande normer. Hur hanterar ni det?
SvaraRaderaHmmm undrar verkligen vilken hund som går ut och jagar mat till sin tik och nyfödda valpar..... Kanske skulle vi människor vara lite mer som hundar, männen knullar på allt som löper och vi kvinnor föder barn så ofta det går, som vi själva tar hand om. Det låter som en bra plan. "Inspirerar" yeah right!
SvaraRaderaTill Sara J.
SvaraRaderaHört talas om ironi? ;-) Hon driver ju med er :D
Men människan är väl inte ett dugg lik hunden dna-mässigt? Jag förstår inte riktigt jämförelsen.
SvaraRaderaFör vissa är det det mest självklara som finns att föda barn, för andra det värsta man kan tänka sig. För vissa ter det sig lätt att amma, byta blöja, vagga o.s.v. medan det för andra är rena rama gåtan hur man ska göra. Både bland män och kvinnor. Är de som inte har en aning om vad man ska göra med knådden när den kommer ut mindre människa? Mindre kvinna? Mindre man? Nej, troligtvis har personen bara fått en annan uppväxt och har andra erfarenheter och intressen än han/hon som föräldraskapet ter sig naturligt för.
Jag har upptäckt en del missuppfattningar och missförstånd i debatten. Genous och kön är inte samma sak. Genusmedvetna vill inte göra någon könlös, utan att förväntningar på en individ utifrån den medfödda snoppen eller snippan ska medvetandegöras och inte vara begränsande.
Det är, så vitt jag kan se, ingen som har påstått att vara kvinna eller "kvinnlig" är mindre värt. Framförallt inte att vara kvinna. Det är ju just det som är grejen, man kan absolut vara stolt över sitt kön - vilken fantastisk makapär den kvinnliga kroppen är, men anse att jag inte ska vara på ett visst sätt för att jag har ovan nämnda fantastiska kropp.
Diskussionen handlar inte om vilka kläder du sätter på din dotter, den handlar om vilka förväntningar du ger på henne och, i längden, alla andra barn. Detta kan man göra genom bl.a. kläder. Men framförallt är det din attityd som ifrågasätts.
Jag är övertygad om att din dotter kommer att växa upp till att bli en i grunden trygg människa. Det märks att du ger henne mycket kärlek. Men vad skadar det att vara medveten om vilka signaler du och din omgivning skickar henne? Hur ni påverkar hennes sätt att vara, tycka och tänka? Jag upplever att du direkt avfärdar andras argument utan att reflektera. Belys mig gärna om det är en missuppfattning och du visst är medveten, har reflekterat och gjort ett aktivt val.
Med vänlig hälsning,
Johanna L
Johanna L, jag har aldrig sagt att jag avfärdar era teorier, ert tänkande och era argument. Keila ska växa upp med all den kärlek vi ger henne och vi ska absolut upplysa henne om att hon inte behöver vara på ett visst sätt för att hon är kvinna. Men det kan man göra fastän man kallar henne flicka och sätter på henne rosa kläder och låter henne leka med dockor.
SvaraRaderaDet viktigaste för mig är att Keila är och förblir lycklig och trygg .
Det kan ju inte bli enklare. Det är ju vad vi alla vill för våra barn. Här är så mycket hängivna och kärleksfulla mammor på min blogg just nu och jag är övertygad om att alla känner att det de gör är allra bäst för sitt barn.
Jag skulle aldrig uppmuntra Keila till att nöja sig med det lilla. Utan att hon ska ta för sig av det stora. Precis samma saker som jag kommer säga till en eventuell lillebror. Jag har inga förväntningar på henne eller andra ungar ut efter deras kön.
Jag jämförde med vår hund därför att JAG tror att vi liksom t.ex hundar har instinktivt med oss att vi vet hur vi ska ta hand om våra barn. Ömma för dom. Det är MIN åsikt. Och jag kan ha fel men precis som t.ex en valp hittar våra bebisar bröstvårtan utan någon som helst hjälp när hon/han precis kommit upp på magen. Det är instinkt. Därav jämförelsen.
Jag tyckte det var helt fantastiskt och jag kommer ihåg att jag tänkte när jag låg där i sängen, nyförlöst med en kladdig bebis på bröstet, att "Gud vilken stark och målmedveten tjej", hon skulle till min bröstvårta till varje pris. Och dit kom hon!
Hon kommer gå hur långt som helst med både byxor och klänningar.
Det vet jag.
Ha en trevlig kväll.
Du är bäst!
SvaraRaderaSjukt bra skrivet! Tycker precis som du!
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaTycker precis som du och det gör majoriteten oxå! Tycker du har en jätte mysig blogg. Kram Emilia mamma till Leon
SvaraRaderaps. Keila ser så sjukt go och nöjd ut supersöt flicka.
Stå på dig!!!
SvaraRaderaHåller med dig fullständigt!!!
Trevlig helg!
//Maria
Håller med till 100 %! Härlig blogg, underhållande,rolig och klok:)!!!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaPrecis som många innan påpekat, hundjämförelsen faller just för att vi faktiskt inte är hundar. Vi har mer gemensamt DNA med tex. chimpanser.
Men om vi nu ändå ska diskutera hunddjuren, utöver valpning och amning (som ju förutsätter livmoder och mjölkkörtlar bla.) saknar hundar könsroller (det är en i högsta grad mänsklig konstruktion) utöver vissa könsspecifika beteenden i samband med just fortplantning.
Men oavsett, biologer studerar en viss art för att kartlägga just den arten, de lär sig inte om flasknosdelfiner genom att studera hyacintaror.
Det går heller inte att påstå saker som att "det sitter i vårt DNA att ta hand om våra barn, vi kvinnor" utan att närmare utveckla det påståendet. Alla organismer som inte fortplantar sig och frambringar levnadsdugliga avkommor dör nämligen ut.
Och precis som Johanna skrev, det är ingen som tror att din dotter inte erbjuds en kärleksfull eller trygg uppväxt, men det förhindrar inte att man funderar över vilka konsekvenser det ger att belöna/belysa gullighet och utseendemässiga egenskaper hos ett barn.
Och när LD skriver om att hennes barn inte känner till sina kön menar hon naturligtvis inte att de inte vet om vad det har för könsorgan, det vore ju omöjligt. Hon menar att de inte känner till samhällets förväntningar på respektive kön. Kan du inte någonstans hålla med om att det ändå är lite befriande?
Sen är det heller inte särskilt intellektuellt hederligt med små pikar kamoflerade i någon slags ironisk humor i stil med "fy på mig, träna för att behaga min man thihi". Jag kanske har vistats för länge i akademiska kretsar men sist jag stötte på den attityden var förmodligen i högstadiet och det känns lite som att det är där den hör hemma.
En sista grej jag är nyfiken på, kommentaren Elsa Billgren citerar på sin blogg, skriven av din syster (?), vad har du för åsikt om den?
//Sepia
Vi härstammar inte från djuren. Vi ÄR djur.
SvaraRaderaVad betyder det att vi kvinnor är födda för att avla och ta hand om barn? Vad ska vi göra med den informationen? Ska vi anse att kvinnorna ska stanna hemma med små bebisar? Att det kanske är kvinnan som ska ta ut all föräldrapenning? Ska vi kanske förlänga det till att anse att mamman har mer rätt till barnen? Gå tillbaka till tiden då pappor inte hade ngra rättigheter alls? Om man konstaterar en skillnad, måste man väl vilja påvisa ngt med den? Annars är det ju totalt meningslöst att påtala att skillnad finns? Är det bara för att du vill försvara ditt val att klä ditt barn könsstereotypt? Känns som overkill. Klä ditt barn hur du vill, men medge att det är ditt eget val, inte ett litet barns val, som inte har ngn aning om annat än det du presenterar för henne.
SvaraRaderaOm det här med modersinstikten; De som inte tycker om att vara hemma med ungarna, är de mindre kvinnor då? De som inte kan amma, är de mindre kvinnor då? De som inte föder barn alls? Inte kan få barn? Vad ska vi göra med undantagen från din regel?
Om vi ska vara biologiska: Kvinnans så kallade modersinstinkt borde väl per definition komma i puberteten, iochmed könsmognaden och hormonpåslaget. Små barn borde alltså rimligtvis inte vara påverkade av könshormoner i ngn större utsträckning. Alltså borde det inte sitta ngn modersinstinkt i ett så litet barn. Alla kvinnliga attribut som ditt lilla barn uppvisar är din egen uppfattning om vad som är sött och gulligt och passande. Det är dina val som präglar ditt barn. Inte barnets egna "kvinno-hjärna".
Alla människor har ngn form av föräldrainstinkt. Även män. Att vilja ta hand om sin avkomma medför inte en obligatorisk förkärlek för rosa, klänningar, och hemmasittande med barn.
Att veta om sitt kön är inte samma sak som att klä sig enligt definitionerna. Jag ser väldigt få kvinnor i prinsesskläder, men jag tror de vet om att de är kvinnor ändå.
Har Keila fyllt 2 år än? Jag tycker att när barnen är så pass små så spelar det väll ingen roll hur man klär sitt barn. Då klär man henne/honom som man själv vill. Min dotter är snart 4 år och vill gärna välja kläder själv och det får hon mer än gärna göra. Jag låter henne välja. Hon väljer lite som hon vill. Ibland klänningar, ibland jeans, ibland byxor osv. När dem kommer upp i en viss ålder så blir dem sin egna lilla idivid.. Innan jag fick Annie trodde jag inte att jag skulle klä henne i så mycket rosa.. Men hon var ju så förbaskat söt i det så jag kunde inte låta bli! Annies favoritfärger nu är grönt rosa, lila och blått!
SvaraRaderaFattar inte varför det dikuteras att Danni klär sin dotter i klänningar och låter henne leva i en prinsess värld! Keila blir nog sin egen lilla individ sen som säkert kommer tycka andra klädval än sin mamma Danni!
Allt har blivit till något det från början inte var! Vissa tycks tro att jämställdhet handlar om att manligt och kvinnligt ska suddas ut totalt. För mig handlar det kort och gott om att alla människor ska behandlas lika och ha samma rättigheter.
SvaraRaderaAlltså: En kille ska kunna ha rosa, en tjej ska kunna ha blått. Men varför skulle det någonsin vara fel att en tjej har rosa och en kille har blått? Det är väl ändå dubbelmoral att tycka så?
Var och en ska ha friheten att klä sig hur den vill, leka med vad den vill osv utan att bli dömd! Punkt.
klockrent 'alex'. kunde inte sagt det bättre själv.
SvaraRadera@Alex: "Var och en ska ha friheten att klä sig hur den vill, leka med vad den vill osv utan att bli dömd! Punkt." Mycket klokt sagt. Håller fullständigt med! Och hur når man bäst dit? Genom att inte pracka på människor (barn) stereotypa normer. Först då blir de fria att välja.
SvaraRaderaDet finns inga vetenskapliga belägg för det du pratar om. Detta är din norm.. Din levnadsstil och självklart sticker det i dina ögon när människor som har läst annat än chicklitböcker lägger fram vetenskaplig fakta som pekar på att du lever fel. Du kommer såklart aldrig ändra bana, det skulle vara som att förneka hela din livsstil.
SvaraRaderaJag måste bara fråga varför du pratar om feminister som en grupp du inte tillhör? Hur kan du inte vara feminist?
SvaraRaderaFeminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.
Ur Svenska Akademiens ordlista.
Håller du inte med om det? Vore himla intressant att veta detta.
Vad tjänar beteckningen eller tillkännagivandet av könet för syfte? Finns det något tillfälle detta blir viktigt? Vad har detta särskiljande för effekt idag som eventuellt skulle legitimera dess användande?
SvaraRaderaHåller åter igen med om allt dus skriver, så jäkla bra rakt igenom.
SvaraRaderaDu tycker inte att det är lite SJÄLVISKT att du har tagit hela föräldraledigheten själv? Och att det är lite elakt mot din dotter som inte alls får samma nära kontakt med sin pappa? Vill du verkligen beröva henne det? Två människor som hon känner sig lika trygg med och älskar lika mycket? Tänk om det händer dig något eller om du reser bort?
SvaraRaderaÄven om mammor ofta säger att papporna också har varit med och bestämma så är det mycket så att dom inte vågar säga emot. Det är så samhället ser ut, mamman "ska" vara hemma. Dom känner sig OSÄKRA och det är vår uppgift att visa att dom kan och behövs lika mycket som oss. För barnets skull. Så sluta var så egoistisk och tänk på ditt barn!!