Idag checkade jag in för en tredagarsslinga.
Just idag kändes det skönt att lämna allt där hemma.
Jag mår skitdåligt. Jag tänker på all skit hela tiden. Jag ser inte fram emot något, all denna sorg och alla tårar tar så mycket på krafterna samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag klagar.
Men jag kände att jag behövde lämna allt bakom mig ett par dagar. Umgås med vänliga kollegor som inte ha en aning om vad som händer inuti denna uniform. Inuti mitt hjärta.
Jag ska sova i Trondheim inatt och tänkte ta en lång promenad där imorgon. På lördag kommer jag till Göteborg och stannar till söndag kväll då vi tar av mot Paris.
Inte förrän sent på söndag kväll kommer jag hem.
Det är tur jag varit ledig i veckan och fått en rejäl dos av min lilla bebis.
Jag bara önskar att jag kunnat lämna mitt hjärta hemma också. Så att jag inte skulle behöva känna något alls.
Så att fasaden i uniformen inte rämnar...
Åh jävla orättvisa vidriga värld vi lever i.
:( Känner med er något otroligt. Har följt Sophie sedan hon startade, eftersom jag läst din blogg några år. Finns inga ord att säga eller skriva..
SvaraRaderaJag är den (en av, det kanske finns fler?) "franska" bloggläsaren som sedan något halvår tillbaka följer din blogg slaviskt :-). Du skriver verkligen jättebra och fint! Din dotter är så fin och det är roligt för mig att läsa om era strapatser då jag själv har en dotter som bara är några månader yngre.
SvaraRaderaTyvärr vet jag allt för väl vilken rädsla och sorg du känner och det önskar man ju bara att ingen behövde uppleva...
Det är synd att du inte har övernattning i Paris då hade du fått en stor kram och så hade jag guidat dig till Jacardi och Petit Bateau som ligger i vårt kvarter! :-)
Hoppas du ändå kan samla lite kraft i helgen.
Kram från en svensk Anna i Paris