Jag såg två sjärnor falla...

Usch idag fick vi tråkiga nyheter. Kan det inte räcka med sånt i vår familj nu? Har vi inte haft vår beskärda del av sorg nu? Jag tycker det räcker.

Ikväll föll två stjärnor när jag åkte hem och jag önskade två väldigt viktiga önskingar. Jag hade behövt en tredje men det är kanske lite väl mycket att be om, tre stjärnfall från Trelleborg till Malmö? Jag såg en som föll över Stavstensudde och sen när jag var i höjd med Tygelsjö föll ytterligare en stjärna och jag ropade i bilen: "Näääähäää EN TILL!!!?" så högt att Keilisen vaknade.

När man kör genom ett svart landskap med en liten skithund och en sovande bebis som sällskap hinner man fundera mycket. Jag ringde bland annat Henrik och frågade ifall han "snedstegat mig". Han sa nä. Tur!
Sen tänkte jag på en julklapp Keila kunde få av tomten. Och så började jag fundera på Leila, varför det går så lång tid mellan gångerna. Vi måste skärpa oss. Jag saknar dig. Min lilla rödhåriga väninna som envisades med att städa badrummet på Via Giuriati naken. Hon med flest röda läppstift någonsin och alltid perfekt rödmålade små tår. Ja, du Leila. Jag och Keila kommer snart till dig och Elissa, jag lovar.

Är det någon mer än jag som tycker att Isabel Adrian i Svenska Hollywoodfruar är tacky? Usch, jag ryser när hon visar sig i tv-rutan. Jag drömmer mardrömmar om hennes enorma felopererade läppar. Inatt drömde jag att jag hade likadana... Jag vaknade av att jag grät...

Keila har börjat dansa. Hon har definitvit fått det av mig för jag har aldrig sett Henrik dansa under de fyra år vi träffats. Aldrig. Och jag, jag dansar så fort jag hör musik. Jag dansade mer förr, det är liksom inte okej att dansa i Sverige. Här ska man gärna stå i baren och se snygg ut i en snygg urringad klänning. I Milano klädde jag mig i jeans och ett linne, håret i en tofs och så dansade vi hela natten. På sommarnätterna rann svetten längs den brunbrända ryggen och de vackraste killarna fick inte nog av oss. Inte förrän Dj'n kastade in lurarna vid sextiden tog vi klackarna i händerna och traskade hem i ett Milano som höll på att vakna...

Oj, vad jag kom av mig nu...
Jo, Keilas dans. Jag har en underbar film som ni ska få se. Hon har liksom olika rytmer till olika låtar. Helt fantastiskt. Hon har taktkänsla. Så glad att hon inte ärvt sin pappa där heller... ;-)
Hon kommer bli en fantastisk dansare en dag, jag ska lära henne alla steg jag kan, all musik vi dansat och älskat till. Det kommer bli en fantastisk resa.

Här dansar hon sittandes. Hon ändrar låtar genom att röra på gumpalallan. Det är en japanskt sångbok som hon fått av sin farmor. Och hon älskar den. Till och med jag går och nynnar på japanska barnlåtar hela dagarna...



Nej jag kan inte hålla mig för skratt...haha!

Nu ska vi dansa in i sängen och nanna...