En liten tand lagom till jul

Keila har varit ledsen och sjuk de senaste dagarna. Det visade sig (äntligen) vara en tand. Hur många gånger har jag inte skyllt på en tand när skruttan varit jobbig på natten? Men nu äntligen ser man en vit "spiss" där i tandköttet och det förklarar natten till igår...
Hon fick inte ro på hela natten, hon grät, bökade och försökte sova trots det onda. Jag satte henne upp i sängen och så hängde hon över mig när jag låg på sidan och så somnade hon där. Jag lät henne halvsitta/ halvänga och så sov hon så. Jag sov ju sådär. Men vad jag man inte för sitt lilla barn?
Och vi upptäckte det av en slump. Henrik frågade mig innan ifall hon inte skulle få tänder snart. Så svarade jag: Det kommer när det kommer. Och så drog jag med ett finger i munnen och kände den sötaste lilla tanden som finns. Snopet!

Här hemma börjar vi bli klara inför julafton. Det är ju julafton imorgon! Alla julklappar är inhandlade, inslagna och namnade. Har visserligen en julklapp till Keila som jag fortfarande målar på. Japp, målar... Ni får se sen vad det är för något. Men det kommer bli riktigt gulligt!

Tidigt imorgon ska vi smyga upp och se om tomten lagt ett paket till Keila. Det blir ett kvitto på att han vet var hon bor och att det kommer fler paket till kvällen. Vi fick alltid en julklapp på morgonen och det ska vår bebis också få.

Ifall tomten ska till Puben i Höllviken med alla "hemvändare" har jag kanske lovat Keila för mycket...

Vi får hoppas att han inte är bakis imorgon...

Nu ska vi krypa ner i sängen och se en film på tvn.