Jag är uppvuxen på landet utanför Vellinge, i Västra Ingelstad och Mellan Grevie närmare bestämt och jag älskade det som barn och hatade det som tonåring. Som barn hade man allt man kunde önska och drömma om, trädgård med bästa vännerna på andra sidan häcken, en vildäng bakom trädgården som aldrig tog slut där fantasi och lekar inte hade några gränser.
Som tonåring ville jag vara där mina vänner var, på Näset och i tätorten. När sista skolbussen gick hem för dagen var jag fast på åkrarna. Inte lika underbart alltså. Nu sitter vi här mitt emot en åker och med havet nedanför sovrumsfönstret och vi älskar det. Och det kommer våra barn också göra, i alla fall tills de blir tonåringar. Vi är så glada att vi lämnat Malmö för detta. För det som jag fick som barn. Att få växa upp i en Astrid Lindgren-kuliss.
Idag lämnade vi dock "lannet" och for in till stora stygga Malmö för tandläkarbesök och fika med min lillasyster Olivia och hennes Isabella.
Alltid kvällspuss innan läggdags i våra sängar. Keilas blick alltså...
Etienne var lagom hungrig.
Flickorna sov till halv tio då jag väckte dem...
Vi tre på fika.
Olivia, Bella och Keila
Keila sjunger alltid för Etienne och det lugnar och tröstar.
Så himla nära varandra redan.
Vi fikade på nya Caroli och det är helt klart att rekommendera. Kändes lite grann som en liten galleria i Milano som jag brukade gå till. Men i den kunde man handla lufttorkad skinka och bli bjuden på ett glas rött medans den blev uppskuren.
Oh Boy, vad det är längesen...
vad fin kavaj vart har du köpt den? Jenny
SvaraRaderaJag älskar att läsa den här bloggen den är rakt på och samtidigt hemtrevlig. En sak som jag har undrat över och som jag måste get of my chest är (och jag vet inte hur jag ska formulera det utan att låta som en djurrättsaktivist) är det här med mössan med pälsboll på. Jag förstår att det är det sista man har tid att tänka på med familj och allt annat. Men djurens väl och ve är något jag brinner för och det här med pälsdetaljer står för väldigt mycket onödigt lidande. Ofta när man köper något tex med en pälsboll på så tar man inte reda på hur den processen har gått till. Senast idag skriver aftonbladet om kaniner vars angorapäls rycks av dem när de är levande. Vad jag kortfattat vill säga är om du vill lova mig att 2013 blir sista året du köper kläder med riktig päls på? Som sagt skriver inte detta på ett rabiat sätt utan vill bara precis nämna det och jag tycker itne att du är en sämre människa på någotvis. Du behöver inte ens lägga ut kommentaren utan bara läsa den. :) Ha en finfin dag.
SvaraRadera