söndag 3 juni 2012

Sydsvenskan 3/6 2012





Jag kommer ihåg första gången jag träffade Sophie. Vi firade att jag var färdig flygvärdinna på SAS på Koi här i Malmö och Rasmus ringde tidigare på dagen och sa att han skulle ha med en tjej "som är hon med stort H!".

När vi stod hela familjen på andra våningen och skålade för mitt nya jobb och min silvriga vinge kom min bror upp och bakom honom stack en liten blyg tjej fram sitt söta ansikte och jag minns att jag tänkte att hon kikade fram precis som Lady gjorde bakom Lufsen. Och Lufsen kände ju oss alla och la en arm om Lady så att hon skulle känna sig mer bekväm. Jag glömmer aldrig den kvällen. 
En dag ska jag berätta om mitt första möte med Sophie för Julian 
och det känns bra att ha det nerskrivet någonstans. 
Vi hade en trevlig kväll och tänk om vi vetat då, när vi satt där, var vi skulle vara idag? 
Tänk om jag vetat när jag satt där och hade min första konversation med denna underbara flicka att hon inte skulle leva mer än drygt fem år till? 

Jag hoppas du sover gott och låter mormor Ulla göra Ost- och skinkpaj till dig.
Ni fattas oss...




15 kommentarer:

  1. Vet inte hur ni reagerat i dag? Jag tycker "dödsannonsdagen" varit otroligt JOBBIG!!
    Ett steg i berabetningen är nu gjort - jobbigt att öppna tidningen och läsa det man själv författat som anhörig. Det man VET så väl med sitt förnuft blir åndå mer sant när det finns i tryck i tidningen! Fina annonser alla tre! Ta hand om varandra, ni är antagligen i olika faser med varandra i sorgen för varje dag ett bra tag framöver.
    Hjälp varandra framåt ni är ju många - se Julian som det viktiga!! Ni verkar vara så sunda och nära - kära varandra så ni fixar sorgen och blir starka igen tillsammans!! Allt tar sin tid!!!!
    //B1an

    SvaraRadera
  2. Tårarna trillar på min kind.
    Beklagar så... ❤
    Kram K

    SvaraRadera
  3. Man kan se det framför sig. ;O( Detta kan vara det mest förjävligt jag har hört talas om någonsin. Varför skulle hon behöva genomgå detta? Man försöker alltid ha inställningen att inget ont som inte för något gott med sig men så kan det omöjligt vara här. Lilla lilla Sophie

    SvaraRadera
  4. Jag gråter floder för detta sorgliga öde. Jag gråter oxå för att du verkar vara så fin danni. Du skriver så vacket och hela din familj verkar vara alldeles underbara! Jag lider så med er då både min mamma och moster drabbats av bröstcancer. Kram från Jessi

    SvaraRadera
  5. Du skriver så fint Danni, tack för att vi får ta del av de!
    Ni finns i mina tankar, ni påverkar hur jag ser på livet och gör mig tacksam för min och de i min närhets hälsa!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Jag gråter........... Så hemskt. Efter det här med Sophie har jag verkligen svårt att prata om cancer , läsa om det . När någon berättar om cancer att nån drabbats av den hemska sjukdomen orkar jag inte längre höra.

    Det är så hemskt 💔💔💔💔

    SvaraRadera
  7. Ja annonserna var så fint skrivet även om det är så fel att dom ska vara där i tidningen:( Jag fällde några tårar och tänkte på er och det ni tvingas genomgå. Vad fint du skriver om ditt första möte med Sophie.
    Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  8. Så underbart jämförelse du beskriver Er första möte, Lady och Lufsen. Jag kunde inte låta bli att le lite, det lät så gulligt. Mycket fina dödsannonser, alla tre. Jag har följt Sophies blogg ett tag och fortsätter att läsa även nu. Kan inte i min vildaste fantasi föreställa de otroligt svåra ni går igenom. Jag har själv förlorad min familj under min uppväxt (dock inte i cancer). Det enda som jag vet är att det kommer att bli annorlunda så småningom. Ni kommer att kunna le och glädjas åt livet. De fina minnen kommer snarare ge er värme och kärlek och inte smärta som det kanske känns nu. Man kommer aldrig att glömma men ni kommer att kunna leva med det. Ta hand om er! //Natasha

    SvaraRadera
  9. Annonserna var jättefina och jag fällde många tårar! Är så otroligt berörd av detta och det är så fint att se att ni har en sådan fin familj med mycket kärlek. Kram till er!!

    SvaraRadera
  10. Du kan skriva så känslorna griper tag i hjärtat och får tårarna att spruta. Jag skulle så gärna vilja få dig att känna den kärlek som vill ges dig och dina nära i detta svåra Mathilda

    SvaraRadera
  11. Genom tårarna läser jag vad du skriver, Danni och det gör så ont. Genom tårarna kan jag även le lite, när du skriver om ert första möte med söta, söta Sophie. Lady och Lufsen, så passande tycker jag. Annonserna är så fina alla tre och jag glömmer aldrig när Peter sjöng den underbart fina sången, Lilla Sophie på Sophies födelsedag. All kärlek och många varma styrkekramar till er, ni är i våra tankar, Danni.
    Essie o Co

    SvaraRadera
  12. Gör en bok till Rasmus och Julian med era minnen, stora som små, av Sophie!

    SvaraRadera
  13. Va fint! Jag tycker så mycket om när du och din familj berättar om era minnen av Sophie. Då byggs mina egna minnen ut på något sätt. Ser fram emot många fler framöver. Kram

    SvaraRadera
  14. Jag beklagar sorgen,jag blir så berörd och såå hemskt ledsen av det som drabbat denna fina familj..
    Skickar massor med kramar till er.. Ta hand om er..!!

    SvaraRadera