Igår fick vi brev från vår lilla fadderflicka i Senegal. Keila fick öppna brevet idag och i det låg en fin liten teckning som Maritou själv ritar samt ett brev om henne.
Det var så gulligt att jag började gråta. Hur sött är det inte då? Hon har suttit och ritat en fin teckning till oss som rest ända från Senegal i ett brunt kuvert.
Jag förklarade för Keila att flickan målat fint till henne och nu ska Keila måla något som vi ska skicka tillbaka. Jag hade velat skicka hur mycket leksaker och kläder som helst men det går inte av olika anledningar.
De tvåhundra kronorna var månad känns väldigt välbehövliga. Och jag hoppas att lilla Maritou också ska få börja skolan snart.
Tänk att alla inte har råd eller rätt till det... Skrämmande!
När Keila blir äldre ska vi försöka hälsa på i byn där hon bor. Jag hoppas att den drömmen kan bli sann. Det skulle vara fantastiskt att få se hur pengarna kommer till användning. Och att få träffa lilltjejen där långt borta.
Nu blir det duschen, power walk till mormor, sen ska vi fixa storsäng till Keila.
Maritou har ritat ett hus i massor av fina färger.
Brev och foto.
"Så sööööt mamma!"
Så fint......
SvaraRaderaOch keila lika söt som vanligt i söta kläder 💗
Vad fint!
SvaraRaderaGör det!Mina föräldrar hade ett fadderbarn från Bosnien i 18 år som de åkte och träffa för ett par år sen. Det var otroligt givande enligt dem!
SvaraRaderaVar har Bibbi blivit av?
SvaraRaderaHejsan, så härligt att Keila får va med om detta! Genom vilken organisation är ni faddrar? Jag vill också göra det (och blev mer inspirerad nu), men jag vill hitta en ärlig och bra organisation:)
SvaraRaderaHa det bra:) Kram!
så fint av er!!!!
SvaraRaderaoch jag hade med börjat gråta tror jag om jag öppnat kuvertet och sett en teckning