fredag 2 mars 2012

What about strength?

Det känns som om jag ska gå av på mitten. Jag har knappt sovit något inatt. Vi hittade jättespindeln-Allan här igårkväll.
Jag skrek som en stucken gris och Henrik blev så livrädd för han trodde Keila, som precis somnat i soffan, slutat andas... Han kom rusandes och jag bara pekade på jättemonstret i ögonvrån.
Henrik trampade (!) på den och jag lovar er att det krasade under hans fot. Jag kräktes lite i munnen.
Sen har jag vaknat till hela natten och kollat under kudden, under täcket och till om med under Henriks kuddar efter spindlar.
Enda positiva en sådan natt är att jag då inte är rädd för inkräktande mördare som ska utplåna min familj.
Jo, jag har det så. Nästan varje natt. Jag är fan livrädd hela tiden.
Rädd för döden... Och cancer.

Är ni rädda för något?

12 kommentarer:

  1. Att det skulle hända min barn ngt. Eller att jag blev svårt sjuk och inte får se dem växa upp.
    Blir illamående av att ens föreställa mig tanken. Hur hanterar man ett sånt besked, hur klarar man av den vetskapen? Var hämtar man kraften?

    SvaraRadera
  2. Jag är rädd för precis samma sak som du...
    Tills en aktuell grej tar tankarna från de en stund, men de kommer ju alltid tillbaka.
    Nu skall ja ut och flyga med familjen i April,
    hur överlever jag det????? :)

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig.. döden.. mitt liv är alldeles för kärt!! Och alla andras såklart!! Cancer- är jag livrädd för! Bara höra ordet.. gör mig rädd.. Nu har jag inte varit så "nära" det som du är.. Nej fy..!!
    Massa pussar och kramar!!

    SvaraRadera
  4. Jag är livrädd för cancer och för inbrottstjuvar samt vålsdmän och för att flyga. Men spindlar släpper jag ut, det är en oskyldig varelse ju.

    Vilken söt babymössa förresten.

    SvaraRadera
  5. Jag har också blivit rädd för cancer nu när jag vet hur snabbt det kan vända... Jag har lärt mig att verkligen uppskatta det jag har och ta till vara på tiden! Kram

    / Malin (vän till Sophie)

    SvaraRadera
  6. Jag är som du rädd för döden. Inte för ögonblicket då den inträffar utan för känslan av att skulla behöva skiljas från dem jag älskar och missa att vara en del av deras liv. Jag jobbade på Hospice innan o jag älskade mitt jobb även om det blev för tungt tillsist. Jag kommer aldrig glömma alla de jag träffat där.
    Sen är jag såklart rädd för att något ska hända mina barn, speciellt nu när det känns att Malmö är på väg åt helt fel håll.

    En inte lika jobbig rädsla är just den för spindlar! Har verkligen fått jobba på den sen jag flyttade till ett renoveringsobjekt där den förre ägaren tyckte att spindlar var trevliga o gärna fick dela bostad med honom. Urk!!

    SvaraRadera
  7. Jag är rädd att jag aldrig kommer få (biologiska) egna barn och idag blev mina värsta farhågor besannade..

    SvaraRadera
  8. Först : lider verkligen med er just nu. Sen fan vad äckligt med spindeln. Sist keila är så jädrans söt!! Jackan & mössan!!!

    Jag är också rädd för döden , och sjukdomar fy.....

    SvaraRadera
  9. Jag har varit förlamande rädd nästan halva mitt liv. Man kan jobba med och ner rädslan. Jag behöver inte vara rädd längre.
    Du är iaf inte ensam.
    Man klarar av mer än man tror...lita på att allt går, även om du inte förstår Hur det ska gå.

    SvaraRadera
  10. Jag har aldrig varit rädd för döden!
    Jag tror att man kommer till en underbar plats
    Där allting bara är värme och kärlek,
    Inga bekymmer alls!
    Däremot är jag livrädd att någon i min närhet ska bli sjuk
    Läste Sylvia Brownes böcker i tonåren
    Efter det har jag aldrig varit rädd för döden
    Sänder en stor kram till dig

    SvaraRadera
  11. Hej, vart har du köpt den fina mössan som Keila har på bilden?

    SvaraRadera