Gräsänkan och gräsungen

Idag vinkade vi av Henrik. Det var väldigt sorgligt faktiskt, jag grät. Men så är ju jag en känslig person också.
Överkänslig har jag fått höra till och med. Hehe. Det är skönt att kramas ibland, säga hejdå och att vi älskar varandra. Då blir man glad och kär.

Henrik kommer vara borta till torsdag och det är så trist. Vi bestämde att det var bäst för Keila att inte åka till Japan just nu. Och eftersom att allt blev bestämt med så kort varsel stannade jag hemma.

Fast jag ångrade mig idag. Det hade varit så mysigt att sitta i en Sky Bar med Henke och snacka om nåt viktigt över massor av goda drinkar.
Eller äta en god middag på Nobu.

Men vad är väl en "Yellowtail jalapeno" på Nobu (vårt favoritställe) mot korv med bröd hemma? Suck!

Jag är ledig till torsdag så Keila och jag kommer hinna med massor av kompishäng och fikor. Det blir mysigt det med.

Tänkte be Henrik kolla om det finns nån söt kappa i Tokyo, med rosett på ryggen eller nåt. Till mig alltså... De har så söta kappor och jackor där.

Nästa gång hänger Keila och jag med. Och då får vi hoppas att strålning och skit är borta.

Hejdå pappa!
Hälsa släkten från oss Gräsliga ;-)