Ääääntligen hemma

Jag har längtat hem så mycket.
Men det går liksom inte att undvika att jag haft en hel arbetsvecka på två och ett halvt dygn. Det är så värt det eftersom att jag inte ska jobba förrän på onsdag igen...

Jag har massor av tid för Keila de här dagarna och hon slipper dagis måndag och tisdag.
Och nu när jag varit borta så räknas ju inte nätterna för då sover hon ändå.
Det är bland annat det som gör att jag älskar mitt jobb...

Som jag skrev igår så gjorde Keila och jag armband idag. Jag trodde jag skulle behöva göra dem, men att Keila skulle tycka det var skoj ändå. Men hon gjorde fan dem själv! Ett till sig och ett till Venna!

Mitt A-barn.

Jag tycker hon är så häftig som gör gotte-armband själv. Märks det eller? ;-)