Keila har helt missuppfattat det här med att somna i god tid på kvällen för att orka upp till dagis tidiga morgnar. Hon vägrar somna på kvällarna och jag vägrar bli en sådan förälder som försvinner ett par timmar för att jag ska natta barnet.
Det är typiskt svenskt att gå och lägga sig när barnen gör det för att man helt enkelt somnar med ungarna när man nattar de. Jag vet till och med barn som väntar ut den trötta föräldrarna och sen tassar upp när mor eller far snarkar tungt. Hehe.
Keila får somna i famnen, i sängen eller i vagnen. Bara hon somnar och sover gott.
Oftast somnar hon av sig själv vid halv nio, och så går vi upp halv nio på morgonen. Passar oss perfekt.
Igår somnade hon vid tio dock.
Hon blev liksom über-pigg när Henrik kom hem med japansk take away.
Och så skulle hon äta med pinnar...själv.
"Det är det nya nu" som folk brukar skriva i andra bloggar om sina ungar.
Ett ganska ovanligt "nya" kan jag tycka.
Men hon ger sig inte, även om det tar ett par extra timmar att äta.
"Jo, då det går. Det är hur lätt som helst att äta Yakisoba med pinnar..."
"För jävla goa revben de här asså.."
Haha, ja när barnen är i Keilas ålder kan man lika gärna vänta ut dem uppe tills de somnar som att sitta rastlös bredvid sängen lika länge.
SvaraRaderaSpelar roll liksom, de är lite tröttare dagen efter men de tar de igen på middagsvila eller somnar tidigare kvällen efter.
Tycker jag :P
Haha, ser ju jättesmidigt ut ju!
SvaraRaderahur länge tycker du är "ok" att försvinna med barnen när de ska nattas? :)
SvaraRadera