Första kursdagen...

Ja men det var ju inte utan en stor klump i magen som jag lämnade min underbart söta lilla prinsessa sovandes i sin säng och gick med tunga steg mot Malmö Central för att ta tåget mot Kastrup och min första kursdag på jobbet.

Usch, vad det gjorde ont i hjärtat. Fattar ni att jag varit hemma varje morgon Keila slagit upp sina bruna ögon. Varje dag sen hon föddes! (Ok, inte när hon övernattat hos mina föräldrar, men annars!).

Jag grät inte. Nej det gjorde jag inte. Jag var inte ens nära till gråt. Jag känner mig så trygg med att Henrik har henne. Han är så bra med henne så det är ingen fara med något.

Ok, det störde mig lite att han spillt röd sås på hennes Kanin-Raffe-tröja och att hon bajsat igenom och han tvättade hennes byxor och body ensamma i en tvättmaskin. Tänker han inte på miljön?

Jag hejdade mig från att skriva x antal sms som skulle låta såhär ungefär: Du glömmer väl inte mata henne? Glöm inte byta blöja! Hon får inte sova senare är 15.00 på eftermiddagen! osv.

Men som min kursledare började dagen med till alla oss mammor som kommit tillbaka efter föräldraledighet: "Det finns mig veterligen inga barn som dött av att vara hemma en dag med sin pappa...".

Allt eftersom dagen gick blev jag mer säker på att jag kommer ha så roligt, vi var ute i en MD-80 och kollade equipment och rutiner etc och lukten och hörseln snappade upp det som legat i träda i snart två år. Jag har saknat att flyga. Jag menar det.

Innan jag kom till SAS idag ljög jag om det men så fort jag satte min fot på basen kändes det så rätt och jag kan knappt vänta till min första flygning på söndag. Det är liksom SAS och jag. 

Jag, precis som de andra tjejerna och killarna på "vårt hold" tillhör något som inte alla platsar i.

Vi tillhör SAS. Vi är 'flyvende'. Vi har en gemenskap och en sorts förståelse som ingen annan.

Det är svårt att förklara. Jag är trött... 

Nu hoppar vi i säng. Imorgon börjar jag 8.30 med allt vad security innebär.

MD-80 demonstration idag...