Farbror Doktorn

I onsdags besökte vi farbror doktorn för första gången.

Lillan hade en rälig hosta som jag tyckte blev värre, och när det visade sig att hennes kusin Vendela hade lunginflammation ville jag få hostan uppkollad. Bättre att vara på den säkra sidan.

Tror ni ingen hostade en enda gång på vårdcentralen. Det var som om hon höll upp så fort vi gick innanför dörrarna och började så fort vi lämnat. Märkligt...

"E deeee!?" sa Keila när vi kom in till barnläkaren.

"Det är en doktor" svarade jag.

Hon frågar om allt. Det är faktiskt jätteroligt. Hon är så nyfiken.

När jag frågar var "bappen" är så hämtar hon den.

En ny grej vi kör med mycket här hemma.

Ett stick i fingret för att kolla sänkan som var på topp!

Inte ett ljud sa hon.

När man varit duktig hos farbror doktorn får man ett katten Jansson-märke.

Och vips så har man glömt plåstret på handen...

Som tur var var det bara en vanlig förkylning lillan åkt på, så vi andades ut och gick och tog en fika med Vendela och mormor.