I söndags hölls familjens årliga julmingel. I år hjälpte jag mormor med att fixa och vi höll det hemma hos mina föräldrar eftersom att vi, from out of nowhere, blivit jättemånga fler... Hur gick det till? Det var barn ÖVERALLT! Men det var riktigt mysigt. Vi kunde knappt höra vad vi tänkte, och då är det ändå några små som fortfarande bara sitter tyst och tittar på de andra barnens bus.
Tänk då om några år, när de kanske finns fler syskon också och alla är från 2-10 år! Ma Dai!!!
Men vi hade riktigt mysigt som vanligt, tyvärr utan Kacka, Lee och Olivia. Men det kommer fler julmingel...
Mormor och jag hade dukat upp med pepparkakor, ostar, nybakad saffranskaka, olika sorters glögg och julmust, clementiner och massor av godis. Trots dåligt väglag så dök alla inbjudna upp.
Keila visar Julian hur man sitter fint i stol i mormors/farmos kök.
Min bror och hans lille Julian.
Lillmoster med min lilla Keila.
Min mormor, min mamma och min morbros fru Jane med Julian.
Jag och världens sötaste Julian.
Wiiiih, glada!
Min mamma med Julian och lilla Vendela i julklänning.
"Var är bebisens navel, Hiinn?"
"Vi får ta av byxorna och se om vi hittar en navel!"
"Däääär är naveln, Hiiiinn!"
Kusinkärlek! Åh älskade sötnosar.
Vendela busar med sin favorit - Hiiinn!
Henrik var så trött, men att leka med dem små blir man aldrig för trött för.
Henrik och Keila innan Henrik däckade på mattan av utmattning och sov i fem (!!!) timmar.
Ååååh, kusinkärleksfotot - mitt hjärta smälter!!!
SvaraRaderaJa, Hiiiin är verkligen poppis, Keikei o Dada meeee :-)
Vilken härlig familj ni verkar ha!
SvaraRaderaLåter trevligt!
SvaraRaderaHello!
SvaraRaderaVilka underbara bilder, det värmer det Ottomanska hjärtat när man ser dom.
Hälsa Henrik o pussa Keila från mig.
Stor go kram
Essie
Åh, söta lilla Keila tösen! =D
SvaraRadera