the Love Story

Idag har snälla och söta Ellinor gjort mig fin i håret och när vi satt här hemma hann vi med massor av snack om allt möjligt. Ellinor frågade hur jag och Henrik träffades och jag berättade vår historia...

Det var inte alls meningen att vi skulle träffas Henrik och jag. Vi hade båda precis lämnat långa förhållande bakom oss och jag vet att jag kände att det skulle bli skönt att vara på egen hand ett tag. Vår gemensamma vän, vi kan kalla honom för "Alexander", fungerade som en sorts stöttepelare åt oss båda. Jag sov på hans soffa när den var ledig och ibland var den upptagen av Henrik. Då fick jag vackert "kinesa" hos Paulina eller min syster. Ja både Henrik och jag lämnade lägenheter och förhållande bakom oss. Jag hade under sommaren 2006 flängt fram och tillbaka från Milano och kommit fram till att jag ville läsa journalistik i London. Jag kom in på University of the Creative Arts i Epsom och alldeles precis innan jag skulle åka satt Henrik och jag uppe en kväll hos "Alexander", ensamna i hans vardagsrum och pratade och pratade och pratade... Och jag kommer ihåg att jag tänkte: "Varför har jag fjärilar i magen?"

Med dessa fjärilar åkte jag sen till London förvirrad och förvånad. Inga ord hade uttalats om detta till någon. Men de försvann liksom inte från magen iheller. Ok, jag får väl erkänna att partylivet i London gjorde att de rostade lite där inne men en eller två små fjärliar höll sig vid liv och när Henrik tillsammans med sina tre vänner kom till London var det givet att vi alla skulle ses och ta en drink. Henriks vänner trodde att han ville köpa en vinterjacka och följde snällt med till London (!!?), jag förstod efteråt att det bara var en ursäkt för att få träffa mig. De förstod dem också långt senare (vissa mmmmmycket långt senare, haha...)

Fjärilarna parade sig och förökade sig... "Here we go again...just when I'm about to make it work without you...You waltz right in the door, just like you've done before and wrap my heart round your little finger..."

Det blev liksom svårare att förneka, jag började få känslor för honom...
En första kyss och så var vi game. Jag minns den som om det var igår läskigt nog, var vi stod, vem som råkade se, hur vi nervöst tittade oss omkring som om vi gjorde något fel.. Men vi gjorde inget fel. Vi gjorde helt rätt.
Jag for som en skållad iller mellan London och Malmö och Henrik åkte ensam till mig, vår första riktiga dejt utan förklädet "Alexander" och "inspirationsresor" var på Nozomi. Jag tog med min japanska favorit till min japanska favorit på Beauchamp Place i Knightsbridge. Och jag minns hur jag svettades av tanken att behöva äta med pinnar med någon som gjort det sen innan han kunde gå... Men jag klarade det nästan felfritt sånär som på en laxnigiri som gjorde "kanonkulan" i sojaskålen. Men som tur är såg han inte det...
Eller så låtsades han inte se det för att det inte skulle bli pinsamt för mig. Vad vet jag?

Vi var blyga och försynta och skickade låtar till varandras datorer när vi satt i varsin stad till sent, sent på nätterna. "I'm not ready to make nice" - Dixie Chicks, "Picture" - Sheryl Crowe och Kid Rock, "How do I live" - Leann Rimes och tusen andra smöriga låtar. Men håll med om att det finns inget bättre än att lyssna på sådana låtar när man är nykär (gäller också när hjärtat brustit). 

Vid nyår åkte jag hem och tillsammans med Henrik firade jag in 2007 hemma hos "Alexander" med middag som "killarna" gjort. Tjejerna drack champagne och satte på mer läppstift. Vilken kväll!

Jag hatade när jag skulle åka ifrån Malmö tillbaka till London, jag fick ont i magen varje gång jag steg av ett sunkigt Ryan air-flyg på Sturup för att jag visste att jag snart skule vara tvungen att åka tillbaka till London. Jag ville inte sluta skolan mitt i terminen så jag bestämde mig för att hålla ut, koncentrera mig på skolan när jag var i England och mysa med Henrik när jag var i Malmö.

I Mars ringde Henrik och sa att han bokat biljetter till Barcelona. "Vi ska på dejt i Barcelona". Vår andra riktiga dejt.
Jag packade en väska och flög från London till Spanien och vi träffades upp i hotellfoajén på OMM och jag var så nervös innan jag träffade honom och han var så nervös med. Det vet jag att han var. Vi tog en drink i baren innan vi gick upp till rummet. Det blev tre dagar med bland annat El Clasicó, god mat, mycket drinkar och massor av kärlek. Ingen annan än vi visste att vi var där och telefonerna låg avstängda på hotellrummet. Kan det bli bättre?
Sista dagen avslutades med  Paella och öl nere vid hamnen innan vi skildes åt med en sista kyss.

När skolan började närma sig sitt slut kom Henrik till London en sista gång, hur många gånger var han där egentligen?, vi möttes på St Martins Lane, alldeles bakom mitt jobb och jag minns att jag tänkte, hur ska det gå när jag flyttar hem? Kanske är detta bara roligt sålänge vi inte ses varje dag... (Det verkar ju som att jag oroade mig i onödan. För här är vi snart fyra år senare... Och med världens sötaste bebis också. Fullpott!)

När jag flyttade hem i slutet av maj bestämde vi oss för att vara flickvän/pojkvän. Jag flyttade i princip in till Henrik i hans nyrenoverade, söta tvåa på Gamla Väster och det kändes mycket bra att bli sambo igen...
Jag saknade inte London alls, in fact, jag tror aldrig att jag gav London en chans, som jag sa tidigare idag till Ellinor, jag var redan förlorad till Henrik och Malmö.

Givetvis är det massor av detaljer som jag utelämnat men ni måste förstå att en dag ska Keila läsa detta, om hur mamma och pappa träffades, och en mamma vill ju inte att ens barn ska läsa om...allt!

Viskningar på Nobu i London...

Kärlek i Barcelona