Jag är mentalt störd!

Jag sitter här ensam, klockan är halv tolv och Henrik jobbar. Han är på väg hem till och med.
Men jag sitter här och skrämmer upp mig själv. Jag hittar på ljud, som tex hasande fötter på vinden (fast vi har ingen vind ovanför oss, vi har tre partyglada tjejer som alltid går i högklackat). Tänker i alla fall att hasandet är någon störd människa som ska skrämma mig. Sen tänker jag hela tiden att jag i ögonvrån från soffan ser någon som står och tittar på mig från hallen vid ytterdörren. Och när jag tittar dit ser jag en skugga försvinna in, precis som om denna någon inte vill bli sedd... Ja alltså, detta gör jag i mitt huvud. Eller?

Och alldeles nyss hördes det något från vårt sovrum där Keila sover och så fick jag för mig att hon kom gående i hallen med röda elaka ögon, som Onda Dockan ungefär och väste till mig: "Maaaammaaaa, vad göööör duuuu?".

Är jag störd eller är jag störd?

Nu kom Henrik hem...skönt!