Mamma eeee tjoooock...

När vi lagt Keila för natten vid nio händer det ibland att hon vaknar till och vill ha nappen eller så vill hon bara att vi ska springa lite...
Oftast sitter Henrik och jag ute i soffan och tittar på tv när vi hör henne, vi kör varannan gång som det jämnställda par vi är. När jag går in säger jag alltid till Keila: "Mamma eee häääär!" med min mjukaste röst och då blir hon tyst, antingen somnar hon eller så väntar hon på nappen och somnar om igen. Men "Mamma är här", är de magiska orden. Jag förstår ju att det är ljudet av min röst som gör henne lugn. Men det känns ändå bra att hon vet att om hon så mycket som piper så kommer mamma springande. I alla fall nu när hon är liten.

Igår tassade jag snabbt in och sa, fortfarande med min mjukaste röst "Mamma eee tjooock!" Och därefter fick jag kasta mig ut ur sovrummet igen för att jag höll på att dö av skratt. Var kom det ifrån? Vadå tjock?

Är det det undermedvetna jag som talar till mig själv? Som försöker få mig att gå ner de där sista 3-4 gravidkilona?
Jag fnissade hela kvällen åt mitt påhopp på mig själv...
Och ja för Keila spelade det ingen roll, antingen håller hon med, mamma är tjock, eller så hörde hon bara min röst och somnade gott om. Jag hoppas på det senare.

Vaaa? Är min mamma tjooock???

Går det i arv??!