En glad bebis

Vår lilla bebis är en riktigt glad skit.

Hon ler stort åt oss redan (!). Det är framförallt på morgonen som hon är extra glad med lite kiss och bajs i blöjan och efter ett mål mat slår det aldrig fel, jag får alltid ett jättesmile som smälter mitt hjärta.

Hon försöker först "säga" något, sen tittar hon på mig länge när jag pratar med henne och så kommer leendet. Och jag gråter varje gång.

Min mamma trodde inte på mig eftersom att sånt här brukar hända mycket senare men lillan visade minsann mormor flera gånger igår hur glad hon är.

Jag ska försöka fånga detta fina på bild så att ni själv kan se.

Igår fick jag till det lite grann med iPhonen, men det är inte i närheten av det stora smile hon brukar ge oss. Hon stänger ögonen och öppnar hela munnen som om det skulle komma ett jättegarv. Hon se lite grann ut som en häst när hon gör det. Haha!

Idag var vi på BVC i Västra Hamnen här i Malmö för första gången. Lilla Keila har gått upp riktigt bra från 3245 till 3450 på 10 dagar vilket var "mer än godkänt".

Ett kvitto på att amningen, nu utan amningsnappar, funkar som den ska. Ingen är gladare än jag. Jag har varit lite orolig att lilla gumman sover för mycket och i söndags ringde jag sjukvårdsupplysningen och berättade att hon lätt kan sova 5-6 timmar i stöten om jag inte väcker henne för att mina bröst håller på att sprängas. "Är det normalt?"

Tydligen var det inget att oroa sig för eftersom att hon ju får i sig mat och går upp som hon ska. På BVC sa dom: "Det är bara att gratulera att hon sover mycket så att du också kan vila".

Jag ska ändå väcka henne var tredje, fjärde timme och amma henne men får lov att låta henne sova till hon vaknar på nätterna. Inte mig emot...

Nu ska vi kittla Henrik som snarkar i soffan.