Åter till vardagen?

Nej, nej...här blir inget sig likt igen. Den vardag som jag och Henrik är vana vid har vi kysst adjö för gott. Nu är en ny tid... och vi älskar den!

Dagarna bara springer iväg och vår lilla tjej är redan inne på femte dygnet i sitt liv.

Jag kan inte med ord beskriva den kärlek jag känner för henne, hon har på dessa få dygn vänt upp och ner på allt i våra liv och blivit det viktigaste och finaste i världen.

Jag och Henrik ligger timme ut och timme in och bara tittar på henne när hon ligger och sover och väntar ivrigt på att hon ska slå upp sina bruna ögon och titta på oss.

Vi ler åt varje min hon gör och skrattar så magarna hoppar när hon tar i och det brummar till i blöjan.

Jag visste inte att man kunde känna såhär, att Henrik och jag skulle kunna åstadkomma något så fint tillsammans, att vi idag är en liten familj.

Vi är så tacksamma och glada för detta...

Lilla Keila åkte hem ifrån BB i samma kofta och sockor som hennes mamma gjorde för ganska så exakt 28 år sedan...

God bappe!

Mys i sängen tidigare idag

Många stunder blir det i pappas famn...

Nu ligger hon här brevid i sin säng och snusar med snuse.

Vi har idag varit på återbesök på KK och fått tagit ett PKU-test, hörselprov samt vägt madam igen. Lilla prinsessan väger 3245 g nu och enligt barnmorskan är det ett kvitto på att hon får i sig ordentligt med mat när vi ammar.

Och det kan väl vara värt de såriga bröstvårtorna?