Barnmorskebesök

Idag började vi morgonen med passa Vendela åt Alexandra och Tomas som var upptagna på varsitt håll. Klockan halv nio hade vi en trött bebis här i vår lägenhet och efter frukost och dusch så fick hon följa med oss på barnmorskebesök på Cura-kliniken.

Anki, min barnmorska, var även Alexandras barnmorska så idag fick hon träffa ett barn hon "hjälpt" till världen. Vendela var tyst som en mus när vi kom in i rummet men kände sig ganska snart hemma och började "ööörrrrlaaaa" och "baaabaaabooobooo" för att överrösta oss andra. Hehe!

Jag är tydligen en ganska normal människa. Det mesta är normalt på mig. Normala värden, normala mått och förhoppningsvis en normal bebis...

Min mage var liten och mätte 24 cm, men det var tydligen helt normalt för min kropp. Jag har gått upp till 62 kilo! Och har därmed ökat 6 kg i vikt sen plusset i augusti. Kanske inget att oj'a över men det kändes hårt att se den där sexan ska ni veta... Och då är jag en sån människa som inte brukar väga mig eller hålla koll på vikten. Jag brukar kunna stoppa i mig det mesta utan att det händer något.
Men det känns ändå bra att jag ökat, var lite orlig för mitt ynka ett kilo sist och tyckte det var lite lite. Frallan ska ju ha plats att växa och resurser att ta av...

Vi lyssnade på de fina hjärtljuden som idag låg på cirka 155 slag/minut. Mysigt!
Under tiden vi lyssnade frågade vi Vendela ifall hon kunde höra kusinen:

Svaret?

Heeeeeeeeeeh...höh...hööööh...baaaabaaba..booboboo?

Jag tolkar det som: Heeeeeeej! Fatta du vilken freak show till familj du kommer komma ut till?

Anki var lite orolig för mina sammandragningar och bokade in en extra tid den 28:e så att vi håller lite koll. Hon tyckte inte det var farligt för mig att åka till Tokyo, thank God. Men jag blev beordrad stödstrumpor, att gå med korta steg istället för långa och att vila när jag är trött.
Och det tänker jag absolut göra. Henrik får då sköta porslinsinköpet i Asakusa själv under sådana dagar.

Men att shoppa till Akachan blir jag nog aldrig för trött för...