Clementinfrossa

Häromkvällen frossade jag och Bibbi i clementiner. Ja, Bibbi äter också clementin.

Hon är inte som andra hundar. Hon vill vara lite mer som mig.
Eller nej, hon vill vara mig. Det är svårt att föklara men hon ska göra allt som jag gör.

Hon blir sur på mig om jag lämnar bort henne. Efter det surar hon i ett par dagar innan jag lyckas tina upp henne.
När hon är med mig i butiken så gnäller hon för det är tråkigt. Hon ligger och suckar tungt under stolen bakom disken och ger mig sura blickar. När vi sen ska gå hem tittar hon inte på mig och hemma ignorerar hon mig totalt. Då är det bara Henrik som gäller. På kontoret är hon lite gladare. Hon rusar runt i den stora lokalen och leker med leksakerna jag har med men skulle jag, Gud förbjude, gå på lunch och inte ta henne med blir vi ovänner. Jag behandlas som luft och hemma är det återigen bara Henrik som gäller...

När jag ska duscha vill hon också vara inne på toaletten. Annars krafsas det och gnälls på den stängda dörren. När jag sminkar mig vill hon sitta på toaletten och titta, ibland får hon lite rouge på pälsen vid kinderna. Då blundar hon och njuter.
När vi äter frukost vill hon också ha en macka med ost på. Vi delar därför också på en clementin systerligt. Men hon äter den nog inte för att det är gott. Hon gör det för att jag äter dem. Lite psychovarning kanske, men jag tycker det är helt fantastiskt att hon har en sådan härlig personlighet.

Men på nätterna blir hon min lilla Bibbi igen. Hon går alltid och lägger sig när jag lägger mig. Vi går aldrig och lägger oss som ovänner. Det ska man aldrig göra.
Hon sover i fotändan av sängen vid mina fötter och vaknar alltid när jag vaknar. Ska jag däremot upp tidigt på morgonen lyfter hon bara på huvudet och undrar ifall jag tappat förståndet. Hon älskar att sova länge.

Oftast är det Bibbi och jag. Ett team.

Bibbi har också clementinklistermärket på näsan...