Idag vaknade jag med fasa. Jag låg och vände och vred på mig i sömnen innan jag förstod vad det var som störde mig. Jag hade ont i ena sidan av magen. Det stramade och strålade bak i ryggen och jag blev, såklart, livrädd.
Jag gick upp och vandrade runt i lägenheten i hopp om att det skulle lägga sig, men icke!
Så klart kastade jag mig på telefonen och ringde Miss Google för att fråga vad man ska göra. Jag har ju ingen erfarenhet inom detta precis.
Min syster föreslog att jag skulle ringa till Cura-kliniken och be att få komma till Anki, min BM så att hon kunde kolla mig.
Halv tolv fick jag tid och då tyckte jag nog att smärtan avtagit. Men det är ändå skönt att bli kollad.
BM kände på magen och lyssnade på bebisens hjärtljud som låg på cirka 150 slag i minuten. Vi fick även höra pulsen som gick genom navelsträngen och bebisen mår bara bra.
Jag däremot har haft en jobbig helg. Det har varit mycket på jobb med julskyltning och försäljning och jag har burit tungt såsom skyltdockor och julträd. Fy på mig! BM ordinerade vila och tyckte jag skulle ta det lugnt ett par dagar. På torsdag ska jag på rutinultraljud och kommer då bli kollad en andra gång. Men jag tror inte det är någon fara med Frallan. Jag har däremot lärt mig en läxa och ska verkligen dra ner på tempot. Mitt blodtryck var för lågt och jag ska nu äta Niferex varannan dag. One more pill, before the road...
Halvt ihjälskrämd åkte jag sedan för att lugna ner mig med en lunch tillsammans med syster Alex och bebis-Vendela. Nu har vi precis ätit hemmagjorda hamburgare hos mamma och pappa och ska strax åka hem.
Ta hand om varandra
Hej Danni!
SvaraRaderaHoppas du mår bättre nu, du får lyssna på bm och ta det lugnt. Tråkigt att jag inte träffade er igår kväll men hoppas vi syns snart.
Stor go kram o hälsa Henrik så gott.
Var rädda om er.
Usch Danni!! Ta det lugnt nu.
SvaraRaderaInget bära, bara praliner på soffan. :-)
Kram Anna
Men fy...förstår att du måste blivit livrädd när du kände så. Varenda liten annorlunda känsla tolkar man ungeför en miljon gånger. Helt otroligt, men det enda som kan få en lugn är ett samtal eller träff med barnmorskan. Och thank God för att de finns och att man kan få träffa dem!
SvaraRaderaHärligt att det va lugnt med lille bebben!! Och nu får du ta det lugnt också. Man vill gärna tro att man ska klara av allt som förut...men det är väl bara att inse att man måste ta det lite lugnare. Jag lärde mig också en läxa genom att läsa ditt inlägg idag. Tack för det! Nu blir det soffan ikväll, eller hur!?!
Kram på dig!