Jag går upp på toa mitt i natten fortfarande och då mår jag lätt illa. När jag sen vaknar och det är dags att gå upp mår jag liiite illa tills jag fått i mig mat.
But other than that...nothing. Till och med mitt humör är bättre. Detta kan iofs bero på att jag numera jobbar igen och att jag tycker det är roligt. Man blir knäpp av att bara ligga hemma i soffan och tycka synd om sig själv...
Tröttheten, den där hemska som jag knappt överlevde från, har lagt sig. Jag jobbar 12-timmars dagar och gäspar knappt.
Jag är väldigt orolig ska ni veta. Lever Frallan? Ho ho?
Vill så gärna att kalendern ska visa 8 oktober så att min oro kan stillas, åtminstone för ett par dagar. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så här oroligt att vänta bebis?
Nu ska jag lägga mig ner och känna efter.
Adieu!
Jag är också lite orolig. Man känner efter hela tiden för att man så gärna vill att bäbis ska leva. Men man vet ju inte riktigt förrän man ser lilla bäbis på första ultraljudet. Då är det nog första gången det blir verkligt (ja efter att man tog det första positiva graviditetstestet så klart) Jag tror nog att Frallan lever och trivs i din mage, och jag hoppas ni får en underbar upplevelse nu på torsdag. Vi ska på vårat första ultraljud imorrn, den 7 oktober :)
SvaraRadera