Händerna är som små paddlar men kommer i slutet av veckan, börja bli klara.
På tisdag ska vi få se det lilla miraklet för första gången och jag kan ju säga att jag är lite nervös inför det vaginala ultraljudet... Min sambo vill ju självklart vara med och titta.
Förstår inte varför jag helt plötsligt blev så pryd. Det kan jag inte påstå att jag var när Frallan blev till, men ni vet väl ändå vad jag menar?
Han får helt enkelt hålla sig vid huvudet och titta på skärmen, och skärmen endast...
Om allt ser bra ut där inne så ska svärföräldrarna få veta på tisdag.
Dom kommer minst sagt bli överraskade...
Ska bli så roligt att få se deras miner.
Längtar ihjäl mig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar