Oro

Jag är så orolig att allt inte står rätt till. Jag kan inte sova, fastän det egentligen är det enda jag vill eftersom att jag är dödstrött. Vilket i sig är positivt eftersom att det är ett graviditetssymptom(!).

Jag googlar allt som händer i min kropp och för vissa människor har vissa grejor betytt missfall. Även ifall jag vet att det inte behöver gälla mig kan jag ändå inte slappna av.
Jag går in i vecka 7 imorgon (6+0), och är därmed halvvägs till evigheten dvs v 12 då risken för missfall minskar kraftigt.

Jag vill vara i vecka 12 nu! Jag vill berätta för alla att vi ska ha barn. Jag orkar inte oroa mig, ljuga om varför jag hellre dricker fanta än ett glas vin, ljuga om att jag och min sambo inte alls vill ha barn nu utan har tänkt vänta. Bara för att folk inte ska titta misstänksamt på en så fort man slutar äta tonfisk. Ja. ni förstår.

Nu ska jag försöka knipa ihop ögonen och vakna imorgon när vi går in i en ny vecka. Halvvägs till eveigheten, som sagt.