Det värsta är att inte kunna berätta för folk än.
Jo, visst skulle man kunna skrika ut till allt och alla
att vi ska ha en bebis, men om allt inte går som det ska
vill jag bara att mina närmsta ska veta.
I veckan har jag träffat en av mina finaste vänner och igår pratade jag i telefon med den andra.
Eftersom att en av mina bästa vänner inte bor i samma stad, (dock i samma land),
så kommer det dröja lite längre för henne att få veta.
Jag vill nämligen berätta "face to face" och se hur hon reagerar.
Hon kommer falla ner och dö för det här är det sista hon hade kunnat föreställa sig när det gäller hennes partyprinsessa...mig!
Värre är det med bästa vännen som bor här och som jag träffar ofta. Det känns som hon anar, eller så är jag bara lite nervös för att bli genomskådad.
Vill så gärna berätta för henne nu men jag finner inget bra tillfälle.
Jag är mer nervös än när jag skulle berätta för mina föräldrar.
Och jag förstår inte varför...
Tror jag ska bjuda hem mig själv till henne i veckan och snacka ut.
Glad Höst på er!
Det är fruktansvärt att inte få berätta. Jag höll på att spricka. Vi berättade i v 11 för familjen och v 12 för nära och kära. Hoppas allt går bra.
SvaraRaderaNu har jag hittat till din blogg : ) Kul att följa dig här! Fin sida du har gjort! Har du berättat för föräldrar och svärföräldrar än?? Kramar Mellanie
SvaraRadera