Jag är visserligen lite skamsen över den där sista festen den 21:a aug då jag i min silverplajettprydda jacka dansade till Michael Jackson på baren på Koi.
Men enligt BM och andra graviderfarna så ska denna "lilla" fest inte ha skadat mitt embryo.
Jag kommer aldrig glömma min sista fest som barnfri... That's for sure! Och eftersom att jag inte tänk att bli gravid just nu, hade jag inte en tanke på att ett ägg lossnat från min äggledare och träffat på en av min sambos sjukt ettriga spermier och att dom dessutom förenats!
Men så är det alltså!
Och här sitter jag, sjukt gravid och undrar varför i helvete det ska vara så jävla svårt att gå ut och festa i detta avlånga land, UTAN att dricka alkohol och jag vill inte avslöja min graviditet än.
Alltså får jag sitta här och låtsas att hemmakvällar är något som vi partyprissar heeelt missat.
Jag ska inte ljuga och säga att jag just nu befinner mig i ett rosaglittrande skimmer, för det gör jag inte. Inte idag i alla fall. Jag saknar mina helger, jag saknar mina Cosmos, jag saknar att dansa på barer och jag saknar att klä mig i tighta jeans och skyhöga klackar.
Jag vet att man kan göra detta ändå men just nu kan jag inte knäppa min tighta jeans och tanken av att strutta runt i höga klackar får mig att må lika illa som rökad korv...
8+1, hej o hå!
Jag är gravid med mitt första barn och klarar inte av att umgås med folk som dricker. Det blir liksom så uppenbart varför de dricker - annars är det helt enkelt inte roligt. Jag orkar med någon timma och sedan går jag hem.
SvaraRadera