onsdag 31 augusti 2011

Klätterapan

Denna lilla tjej klättrar och hoppar på och från allt. Hon är helt galen!
Min mamma föreslog igår att vi kanske ska rota fram Rasmus (min brors) skyddshjälmar eftersom att hon slår sig så förbannat varje dag. Jag vet inte, är inte det att göra det lite värre liksom? 
Som det är nu lär hon ju sig att vara rädd om sig. Även ifall det sitter långt inne...

Keila i nattlinne (!) klättrar utan problem upp på vår tv-möbel och tittar på Pippi.

Sen ligger hon där bland Coffe-table-books och tittar på sin favorit med "bappis" i munnen.
En liten bebis mellan Tom Ford och The Playmate Book.

En dag på Guldkusten

Igår tog Keila och jag en liten utflykt med bilen. Första anhalt var Ljunghusen hos Lotta och Pyret.
Vi blev bjudna på kantarelltoast och Soka Sola light. Mmmmm

Min vän Lotta och hennes lille William.

Keila fick låna mössa och visst klär hon i "pojkfärger"? ;-)

"Först upp vinner.."

"Doooon...doooon"

Efter Ljunghusen fortsatte vi mot Palmernas Stad där vi fick kyckling med pasta pesto och riven parmesan i drivor. Nammm...nammm...
Keila hittade Pippi-peruken jag köpt till Venna och hade den på sig hela kvällen.


Tjejerna myser på salta pinnar.

Igår lektes det väldigt fint kan ni tro. 
Tjejerna skulle springa hand i hand och Keila vek sig dubbel av skratt.
Tänk så lite som behövs för att bli så glad. 

Tänk om Henrik och jag kunde springa här hemma hand i hand och kikna av skratt.
Så mycket enklare allt kunnat vara ;-)

tisdag 30 augusti 2011

Kissehem?

Alltså hör på denna...
Imorse tog jag av Keila nattblöjan. Ni vet den som hänger ner mellan knäna och gör att gumpalallan syns lite och luktar morgonurin. Keila går bananas då. Jag kan tänka mig att det måste vara så jäkla befriande att springa runt utan något på kroppen. Utan "bleeeeja".
Så jag låter hon löpa fritt och hon härjar tills hon helt plötsligt står stilla tittar ner på golvet där en pöl bildas. Sedan hoppar hon över den och säger: "Kiiiiisch" till mig.
Då tar JAG papper och torkar upp det och har jag moppen framme kanske jag till och med tar en sväng med den.
När samma grej nu utspelade sig imorse for Henrik upp med eld i kalsongerna och skulle torka. Jag finner honom på knä med vår disktrasa.
Alltså den jag torkar bordet och köksbänken med!

Jag: Vänta nu... Vad gör du?
Henrik: Torkar upp kiss.
Jag: Med wettex'en?
Henrik, (tittar på wettexen och sedan på kisspölen): Eeehm...ja... Kan man inte det då?

EEEEH NÄÄÄ! Fastän Keila är världens gulligaste och kiss INTE är något onaturligt så kan vi väl ändå slippa ha den på alla avtorkade ytor i vårt hem, eller? Hur länge har detta pågått liksom!?

Jag kastade wettex'en och gjorde en lut på Ajax och sen började jag torka av alla misstänkta kiss-ytor.
"Kiss överallt", sa jag.
"Kisch, kisch, kisch" sa Keila där hon struttade runt med rumpan bar.

Keila och Bibbi fikar medans jag städar...



måndag 29 augusti 2011

Thanks Bully

Bully skrev: "Hej. Jag hittade hit via en annan blogg. Jag har inte läst längre än "gästinlägget" med Rasmus (?), men kände att jag redan här behöver få ur mig den våldsamma reaktion jag fick.
Jag kan tänka mig att den dag jag får barn att jag kommer att variera färgen på kidsens kläder, men för den sakens skull innebär det inte att min dotter skulle förvägras rosa, och att min son skulle förvägras militärfärger. Jag antar att jag är feminist på ett sätt.
Jag är inte heller helt nöjd med hetsen om flickor och pojkar, men det jag har fått fram av din blogg är helt.. Jag försöker gång på gång att inte nedvärdera responsen du fått - jag försöker att se nyktert och inte dömande på den, men det blev svårare än vad jag trodde.
När jag såg bilden och läste om Pippi (alltså det inlägget jag skriver under) så kände jag bara - amen vafan! min unge ska fan bada i rosa hon också! För ja, det ligger en viss betydelse i färgen på kläderna pga att vi fått det till det. Men med dig som mamma så har du nog ingenting att oroa dig för. 
Jag tror att barn har förmågan att ta efter sina föräldrar och bli självständiga och självsäkra trots att de växt upp med rosa klänningar. Du är ett föredöme tycker jag. Du har den självklara säkerheten och jag tror snarare på monkey see, monkey do-principen snarare än "jag har en rosa klänning - alltså är jag förtryckt och borde stå framför spisen". Hmm, det här skulle låta sjukt eftertänksamt och klokt, men trots att din blogg inte rör mig så blev jag otroligt ledsen och uppgiven för vad folk uppenbarligen skriver till dig. 
Din dotter kommer att bli världens starkaste tjej. Hon kommer att vara självständig, självsäker och tuff - med hjärtat på rätt ställe. Varför - för att du verkar vara sån. Hon kommer att bli allt annat än skör. För är det någon som lär henne om hur man står på sig och att vara den man är och att vara trygg i sig själv så är det för att du har lärt henne det. 
Det här verkar bli världens längsta kommentar (sorry), men jag blev akut tvungen att skriva av mig. Inte låter det klokt heller haha. Men allvarligt talat. Du är den med skinn på näsan, med den givna säkerhet och trygghet man behöver. Tror att du kommer undan med att klä din dotter i rosa. Hon lär ändå bli hulken när hon blir stor (hm, e hulken är väl grön, jättestor och elak - skitsamma, hon blir stålmannen/kvinnan (haha) ). She'll be just fine. Pga dig."

Äääääntligen någon som förstår precis hur jag gör och vad vi strävar efter med vår lilla tjej.
Och det här är en människa som inte känner mig. Fantastiskt! Någon som mig som inte tycker att det sitter i kläderna barnen har på sig utan att det kommer från hjärtat och värderingarna hemifrån, oavsett om din flicka ser ut som en bröllopstårta när hon går till dagis.

Polarn för hela slanten...

Det blev Polarn & Pyret som får stå för hela dagisgarderoben.
Keila fick en rosa skaljacka och en vindtät fleecejacka att ha under när det blir lite kyligare och gråa överdrags/skalbyxor till.
Till vintern blir det en rosa (jodå, rosa var sötast där i butiken idag ;-) varm vinteroverall med full utrustning mot kyla, väte och vind. Tejpade sömmar var det visst också och så är den stärkt vid rumpa och knä. Så om jag vill kan jag släpa henne på rumpan till dagis. Den ska tåla det.
På fötterna blir det fodrade gummistövlar i höst och sedan när graderna sjunker under nollan ALLvädersstövlar.

(Keila fick själv välja skorna, de fanns i de lite tjejigare färgerna rosa och lila och så fanns det svarta och blåa. Hon valde de rosa. Men jag är helt på det klara med att jag säkert påverkat henne med det sedan hon föddes eftersom hon badat i rosa och vitt. Och så står jag liksom där med ett par rosa ballerina och en rosa MiuMiu på armen. Jag tar det på mitt samvete.
Men hon fick ändå välja ;-)

Mer redo än såhär kan man väl knappst bli inför dagis?
Som det ska plaskas, geggas och röjas på dagisgården. (Förlåt, förskolegården).
Så länge hon har roligt och busar riktigt mycket så spelar det ingen roll hur kläderna ser ut efteråt.
Ett motto jag levt efter sen hon föddes.

Arigato Obachan!

hjälp

På måndag börjar Keila dagis. Är vi tidiga med dagis? 16  mån? Fick en kommentar att det var lite tidigt. (Jag började i och för sig flyga när Keila var ett år lite drygt, men bara en eller två dagar i veckan).
Jag behöver jobba mer och Henrik kommer ta Keila på eftermiddagarna då jag är ute och flyger. (Pluspoäng va? Pappa-och-Keila-tid!)
Hade det funnits obegränsat med föräldradagar hade jag nog stanna hemma ett tag till.

Vad behöver Keila på dagis? Regnkläder, överdragsbyxor eller overall? Eller alla tre? Skaljacka...vad är det? Hur många par gummistövlar behövs och varför ska man ha gummistövlar om det finns något som heter ALLvädersstövlar? Någon vänlig själ som kan upplysa mig om vad som ingår i ett komplett dagis-kit?

Jag har ju liksom aldrig haft en unge på dagis innan. Jag tycker det ska bli skitkul. Henrik och jag ska gå dit tillsammans på måndag. Undrar ifall Keila kommer trivas?
Jag är lite orolig bara, tänk om hon blir en "bitunge" som alla föräldrar avskyr. Vad fan gör man då?


Jag antar att den här skönheten från Vere de Terre får stanna hemma från dagis...

Dagens tips

Den här pumptvålen och handlotionen står på båda våra toaletter och jag älskar de.
Inte för att de är rosa och luktar gott utan för att de kostar 19 svenska riksdaler styck på Rusta.
Man kan liksom slösa med lotionen hur mycket som helst.
Dessutom ser det trevligt ut när man har gäster.

Kan ju vara värt en sväng inom Rusta...

söndag 28 augusti 2011

I need a vacation...

Det var inte så längesedan vi kom hem från Miami men jag känner ändå att en semester hade suttit fint. Jag hade behövt det. Vi hade behövt det. Bara vara. Bara vi.
Åh, om jag kunde skita dollar...

Kei-chan vid "sin" pool...

Disney World.



lördag 27 augusti 2011

Palmfistivaulen

Idag tog jag och Keila en bloggpaus. Keila har verkligen kräkt på mig de senaste dagarna eftersom att jag suttit framför datorn och skrivit och skrivit. Stackars lilla gusselallan
Så vi styrde bilen mot Trelleborg och "Palmfistivaulen". Där var det livat tjoho! 
Keila och jag åkte berg-och-dalbana. Inte så lyckat. Hon satt som en blodigel på min kropp och skrek: "Mamma! Neeej!", därefter tog hon min morbror i handen och tvingade honom att köpa en ny biljett till de mer barnvänliga karusellerna där hon tyvärr blev mobbad av en Axel Tivoli-medarbetare. 
"Hon. Kort" sa han. Jag: "Mmmnjaaa...78 cm...". Och vips fick hon åka med. Vad är då gränsen? 77 cm?

Keila med sin vinst från nalle-lotteriet.
(Ändå kul att det är en blå och en röd påse ;-)

Keila har mina morbröder runt lillfingret. 
Hon är väldigt glad för dem.

Fiskar efter nallar.

Efter festivalen körde vi till min väninna Poonam och åt take away och drack lite bubbel.
Barnen hade pyjamasparty och tittade på Pippi.

Poonam med sina söta barn och min Keila.
Tack för en mysig kväll.


Smickrande!!!

Magdalena Graaf har tipsat om mig i sin blogg. Jag är så smickrad.
Lite positiv feedback efter en veckas tillrättavisande är ju inte helt fel.
Jag är en ärlig, härlig och snäll tjej och jag råkar bara hamnat i blåsväder för att jag "serverar" min dotter dockor och klär henne i rosa klänningar.
Jag är snäll. Bara så ni vet.

Och Magdalena, tack själv för en ärlig och härlig blogg.

Nedan en skärmdump från Magdalenas blogg.


Och så var det ju det här med statistiken...
MA DAI! (som Eros Ramazzotti sa när han såg min brutna klack på en Dolce Gabbana-fest i Milano för några år sedan...)


Min dotter är en pangbamba!

Anonym sa: "Alla flickor passar inte i klänning och rosett och även om era döttrar är vackrast i världen för just er så betyder det inte att de är vackra enligt rådande normer. Hur hanterar ni det?"


Jag förstår inte riktigt vad du menar ;-)

fredag 26 augusti 2011

Så här är det...

Mycket förvirring... Folk som kommer fram på stan och frågar ifall jag är "den dära feminist-motståndaren" som det står i i alla feministbloggar.
Då blev jag lite rädd... Finns det ett pris på mitt huvud!? Kommer en galen feminist komma hem till mig inatt när Henrik jobbar och klippa av mig brösten?

För att klargöra till nya läsare, det råkar nämligen vara så att det tillkommit en hel del nya läsare i min blogg. ;-)

Det började med det här inlägget. Keilas dockvagns-bravader. Totalt ointressant för alla andra än Keilas släktingar i Tokyo. Men så blev det rabalder för att jag gav Keila en dockvagn och dockor att leka med. Frågor som, varför ger jag inte henne en bil eller en fotboll? Varför klär jag henne i klänningar och inte i jeans? Amen då bara dör jag av garv. Vad är det för fel med att klä henne i klänningar liksom?

Då skrev jag det här inlägget. Och diskussionen var igång. Jag har läst runt lite på bloggar och olika bloggkommentarer där och det är alltså inte så att jag hånar feminister på min blogg. ICKE! Jag har skrivit om deras sätt att tänka och haft åsikter om hur de uppfostrar sina barn. Precis som de haft om mig.
Mina åsikter har tagit plats i mina inlägg eftersom att detta ju är min blogg. Vad läsare här sedan kommenterar kan väl ändå inte jag få för? Det får ju stå för dom, inte sant?

Jag tror inte det är sunt för att barn och inte veta om han eller hon är en flicka eller pojke. Kalla mig gammalmodig, enkelspårig och okunnig. Jag bryr mig inte. Jag blev uppriktigt sagt ledsen när jag läste om en flicka som inte vet om hon är pojke eller flicka. Det är inget elakt eller något påhopp. Det är bara mina känslor skrivna i ord.

Det jag däremot tycker är HELT fel (ursäkta versalerna, men jag vill INTE att det blir några missförstånd på andra bloggar nu) är att en man och en kvinna som har samma jobb får olika löner. Jag tycker det är lika orättvist som att människor skriver elaka saker om mig på bloggar.

Men kan vi inte stanna där? Måste vi gå så långt att våra barn ska vara totalt omedvetna om vilket kön de tillhör? Alla killar är ju som tur är inte våldtäktsmän eller mördare och alla kvinnor är ju inte utan skinn på näsan. Inte jag i alla fall. Jag har trots rosa klänningar och sidenband i håret under min uppväxt inte tagit skada. Jag tar för mig kan ni tro. Massor! Jag kan slåss för mig själv. Jag behöver inte en man på en vit ponny som ska beskydda mig.

Håll i er nu feminister, jag är ett levande bevis på att man kan bli en stark, självständig och god kvinna som aldrig mobbat några andra barn eller vuxna även om man behandlats som en flicka under hela sin uppväxt. Min bror, sambo, min sambos pappa, min pappa, min bästa killkompis är också levande bevis på att billekar, "pojkstreck" och fotboll inte skadat dem.

Jag satt och tänkte på det här när jag krängde min pizza innan (fy på mig, jag som tränat så hårt för att ha en snygg kropp som behagar min man ;-), vår hund Bibbi, en tik, jodå hon har mutta alltså är hon en tik, fick valpar i våras.
Fem små härliga gussepluttar kom det som jag f.ö förlöste själv men det är en annan historia.
Jag läste raskt på innan valparna kom och när valpen var född skulle jag inte röra den utan låta tiken själv bita av navelsträngen och äta upp den (uuäää) och jag skulle bara rycka in om hon inte klarade av det eller om en valp skulle fastna i "mutteriet".
Därefter satt jag på golvet i vårt sovrum medans Bibbi, som om hon aldrig gjort annat, skötte om, tvättade, slickade och matade sina valpar. Hon hjälpte den svaga till en spene med nosen och hon tömde deras tarmar på bajs. Vet ni? Det sitter i hundens dna. 
Tycker ni feminister, att Elvis (Bibbis kille/farsan till valparna) skulle krypa upp i lådan, be Bibbi gå ut och skaffa pengar till käk och sen? Dia de ur sina icke existerande pattar? Med sin icke existerande mjölk? Han kanske kan lära sig att ta hand om sina valpar men, Bibbi t.ex kan ju lära honom detta. Enda problemet är att Bibbi lämnade inte korgen det första dygnet. Jag fick släpa ut henne så att hon fick kissa och jag höll tålmodigt fram vatten och mat för att hon skulle få i sig något.
Det sitter i hundens dna. 


Det sitter i vårt dna att ta hand om våra barn, vi kvinnor. Vi härstammar från djuren. Visst har Keila sett hur jag skött om henne och nu kommer hon ihåg det och gör likadant med sina dockor. Det är jag helt med på, men vi ska aldrig säga att vi inte har detta med oss sen födseln. Att pojkar jagar mat/jobbar och tar hand om familjen på sitt vis.

En kommentar till mig idag gjorde mig lite uppgiven faktiskt, någon frågade mig om inte min man tycker att det är tråkigt att inte han får vara hemma med Keila. Rå om henne och vara föräldraledig.
Ändå roligt att ni tog upp det, han sa senast igår när jag bråkade med honom om att han ALLTID jobbar att han mycket hellre velat vara hemma med oss, mig och Keila. Träffa Keila var eviga minut. Men att det inte funkar så. För vad skulle vi då leva på? Luft, vatten och kärlek. Låter väldigt romantiskt men nej det funkar inte. Det får han upplysa mig om ofta. Jag har en tendes att ändå gnälla på hans 24/7-jobbveckor, hehe.
Hade vi haft miljarder på banken vet jag att vi gjort utflykter, rest, ätit på dyra restauranger, shoppat, haft mysiga hemmakvällar varje dag.
Men Henrik måste jobba. För om han inte jobbar då finns liksom inte hans jobb. Är ni med? Egen företagare va.

Jag flyger för SAS, jag tjänar inte lika mycket pengar (jo alltså jag tjänar lika mycket pengar som mina manliga kollegor ;-) men det här är hur vi valt att göra. Det fungerar för oss och tro inte att jag glömmer bort vilken uppoffring i form av tid som Henrik gör varje dag som jag får vara den förälder som tar hand om Keila. Jag är honom evigt tacksam för att han gett mig denna tiden. För att han jobbar så att vi ska ha det bra. Vilken kille va? Om Henrik när vi får vårt nästa barn har möjlighet att vara hemma och ta hand om det så ska han självklart det. Jag skulle antagligen tycka som honom, att jag missar massor och sakna barnet/barnen varje minut ifrån dem.

Jag vill inte att ni tror att jag kastar skit här. Ni måste låta mig ha mina åsikter. Jag låter ju er hållas med era i min blogg dessutom. Ändå generöst ju.

After all, a girl is - well, a girl. It's nice to be told you're successful at it.
Rita Hayworth.





Ikea

Ibland bara hänger man på Ikea för det regnar och finns helt enkelt inget annat roligt att göra. Tragiskt men sant. Igår var en sådan dag. Jag kände av igår att hösten är på intåg och jag gillar det. Det ska bli mysigt att få tända ljus och mysa hemma med min lilla familj.

Matilda och jag tog barnen till Ikeas restaurang och åt lunch innan vi gick runt i varuhuset och köpte "absoluta nödvändigheter".
Vi diskuterade feminism, feministbloggar och fitt-broscher...

Sen gick vi till Barnens Hus, och där blev jag lurad på en uppsättning nappar eftersom att jag var tvungen att dra mitt kort två gånger för att deras dator la ner. Jag får väl åka dit idag och visa ett utdrag på mitt bankkonto eller nåt. I-landsproblem va?

Vi började dagen med att hjälpa pappa med pappersarbete ;-)

Dejt med bästisen på Ikea. Med Vegas kan man kramas hur länge som helst...

"Ok, nu räcker det..."

Shoppingsugen?

Pippi fick också följa med.


"Vad behövde vi nu? Ljus och nya glas va?"


Vi hittade den här dockan på Ikea.
Måste vara varje feminists dröm. En pojkdocka med rosa kläder ;-)
Tror ni vi dog av garv?
Vegas fick en pojkdocka btw och han var så glad för den. :)
Keila får nöja sig med sina fem dockor hemma. Vi vill ju inte bada i dockor här hemma ;-)

torsdag 25 augusti 2011

Jag tävlar...


...om en Macbook Air hos Studeravidare.se

Klicka på länken här för att tävla du med! http://www.studeravidare.se/bloggc?id=c00q8fe7e08
Lätta tävlingsregler, det blir ju inte värre än att man inte vinner. ;-)

Håll tummarna för mig.


onsdag 24 augusti 2011

Godnatt kära vänner

Vilke dag i bloggen.
Besökarstatistiken sköt i taket. Thanks ;-)
Jag är helt slut av allt läsande. Alla åsikter. Alla påhopp. Alla grodor och allt skitsnack.

Nu ska jag sova och när jag sovit ska jag vakna och när jag vaknat ska jag lägga mig brevid Keila i soffan och lyssna på när hon dricker sin välling och så ska vi se på Pippi, världens starkaste lilla flicka.
Precis så som jag hoppas att min lilla flicka ska bli.

Godnatt.

Konsten att kunna äta med hela kroppen

Keila åt ketchup med hela kroppen innan... Hon var röd precis överallt.
Men hon fan upp allt alltså. Köttet först och makaronerna sist, som vanligt.
Och så avslutade hon det med att slicka fingrarna rent. Här går ingen mat till spillo!

"Ok mamma, fun's over..."
Behöver jag skriva att det blev badet för denna unga dam sedan?

Min bror tycker till...

Hej Danni! 
Jag tycker du ska göra precis vad som känns rätt för dig och din familj för det är ju när vi ändå är inne på det DIN familj det handlar om. Jag är som du nog vet uppvuxen med fyra systrar och hade alla chanser i världen att leka med dockor och gud vet inte allt men... Jag ville inte, JAG VILLE INTE! Jag har alltid varit intresserad i mekaniska saker osv. Gudarna ska veta att jag uppmuntrades att leka med systrarnas leksaker om jag så ville...
(Jag skriver gudarna så att vi kan låtsas dels att det finns gudar och dels att en är kille och en är tjej så att vissa damers/herrars/henoms - trosor/tangakalsonger/vaxduk inte glider upp mellan skinkora och orsakar ramaskri och moralskav. Eller så kan vi säga att gud är en kvinna med skägg om det funkar bättre.)
På vad LADY DAHMER (IF THAT IS HER REAL NAME?) skriver om att unga killar fostras till att ta ut sina aggressioner fysiskt till skilnad från tjejer(?) svarar jag! Sug mitt icke namngivna (av respekt till er) könsorgan. Jag har en son på 12 månader som aldrig skulle komma undan med att på ett fysiskt vis visa sitt missnöje, en värdering jag säkert delar med de flesta oavsett om de uppfostrar en kille eller tjej. Jag har själv gått hemma med mitt barn sedan den 3:e Januari och började just jobba igen. Inte för att ni skulle känna att världen var lite mer balanserad utan för att jag kände att det var något jag behövde. Så enkelt kan det vara, lite grått i er annars så svart/vita värld? Min lille pågapåg kommer att få leka med vad han vill må det så vara dockor som ångmaskiner, än en gång, inte för att göra er glada utan för att jag tycker han gott kan välja. jag hoppas han väljer lego och transformers.... Enda gången jag skulle tänka om är ifall ni startade ett parti, positivtsärbehandlade er till makten och tvingade det på mig såsom ni försöker åsiktsvåldta andra på denna blogg. Nog ska ni se alltid, att han kommer att växa upp och bli en laglydg medborgare. Sannolikheten säger så... Om man menar att ta ifrån allt vad genus heter är lika med att icke manipulera så är man självbedräglig. Jag ber om ursäkt att jag skriver så hetsigt men jag blir så upprörd när genusföräldrar maler på och försöker övertala alla att de har rätt till 100% .. Detta är ett nytt fenomen som det forskats extremt lite i jämförelsevis så hur kan ni vara så säkra att det är bra för barnet?

Det logiska felslut genusföräldrar och andra feminister gör är att de utgår från att det är könet som är problematiskt och inte synen på kön, vad den nu kan tänkas vara för olika människor. Att bortse från kön är inte att vara könsneutral, det är ett ställningstagande mot individens kropp, i det här fallet ett barns kropp. Det är naivt och ansvarslöst att göra sitt barn till offer för eventuella samhälleliga uppfattningar kring kvinnor och män, javisst? (Keila får välja, eller hur?). 

Att dölja könet är i grund och botten samma synsätt som kontrollerar kvinnor i religiösa diktaturer? Vidare blir etnicitetsfrågan intressant, ska vi klä alla barn i rånarluvor så vi inte bedömer dem efter ursprung? 

Käraste underbara Jeffrey Dahmer (Jag gav dig ett killnamn ;/) tag i beaktning att du experimenterar med ditt barns psyke, förutsatt att du har barn. Men det är ditt val precis som Daniella och hennes man har gjort sitt val i hur de uppfostrar lilla underbara Keila. Låt dem vara med sin övertygelse så ska du se att det löser sig med din under förutsättning att din unge inte får en psykos i puberteten, skyller på dig för att han är konstig och helt sonika skjuter dig där du sitter... Det skulle kunna hända precis som att keila skulle kunna få ätstörningar men i båda fallen vet vi att det är onormalt . Men sannolikheten säger fortfarande att det inte blir så.
Var i hela fridens namn växte du upp där du fick lära dig att behaga och vara till lags? Var din pappa ”dum”? Är det därför du så starkt visar ditt förakt mot det patriarkala?


Rasmus


Ändå klockrent va?

Enough is enough

Nu vill jag inte läsa mer feministpropaganda bland mina kommentarer.
Patriks, (vem du än är), knäpp på näsan tystade "tjejerna" med hår under armarna, for now ;-)
Tack Patrik. Kunde inte skrivit det bättre själv.

Jag är fortfarande förfärad över att den där Ninja inte vet om hon är en flicka eller pojke. Jag har tänkt på det hela dagen, jag har till och med varit ledsen över det.

Kära Könslösa människor.
Er debatt och era åsikter får ni hålla på era egna bloggar. Här inne tycker vi annorlunda och det är inget fel i att ha olika åsikter, men jag är galet trött på allt skitsnack och alla LD's anhängare som hyllar och rosar henne. Jag är inte påläst i ämnet för att jag helt enkelt inte bryr mig. Jag har aldrig konfronterats med det här innan och det är jag glad för. Jag tycker inte som ni gör och kommer aldrig göra iheller. Ni kastar bara bort onödig tid och energi för någon som bara skrattar och skakar på huvudet. Vi tycker ni är knäppa och pinsamma. Ni borde, precis som ni själv vill, inte få kalla er kvinnor. Skäms på er!

Det ser ju vem som helst att hon inte har någon aning om hur man leker med bilar ;-)
Ser hon inte lite uttråkad ut också?
Och jag som ändå gav henne bilen utan en min i ansiktet.

Hejdå könsförvirrade människor!


Jesus Christ!

Det här med Keila - being a girl and all... Det funkar tydligen inte för vissa att hon är som en flicka, klär sig som en flicka, leker som en flicka, sover som en flicka, badar som en flicka, bajsar som en flicka och ja typ ni förstår.

Jag blir så trött på feministsnacket. Jag kräker på det. Varför är ni så bittra över vad ni är? Vad ni blev skapta till? Jag älskar att vara kvinna. Jag är stolt över att vara kvinna.

"Nina sa...
50-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn"

Men vänta nu Ninisen, vi snackar om min dotter där. Eller jag i alla fall. Om vad hon leker med och hur jag klär henne. Hur fan kan du hamna på 50-talet då? Jag tycker till exempel att kvinnor och män ska ha samma lön för det jobb de gör. Visst ska det vara jämlikt i arbetslivet. Men hur en familj väljer att leva, antingen om mannen stannar hemma eller kvinnan (som i vårt fall) så ska väl inte behöva bli så jävla invecklat att jag har en kvinnosyn som en man på 50-talet?

Anonym skriver också att det är våra könsroller som gör att mamman ofta lagar mat och pappan kör bil och att mamman är den som tar föräldraledigheten.
Inte för att jag känner att jag måste försvara mig men jag lagar sällan mat. Tyvärr är det brist på intresse och jag är den som alltid kör bil. Min pojkvän sitter i baksätet och har telefonmöte eller mailar när vi kör.
Jag har inte varit föräldraledig för att jag "är i en mall där jag förväntas ta föräldraledigheten".
JAG SER DET SOM EN STOR JÄVLA ÄRA ATT TA HAND OM MITT BARN.
Det är ett privilegie att få vårda, uppfostra och älska ett barn. Sitt barn. Pojke eller flicka.

Lady (!!?) Dahmer, "Som genusmedveten förälder", jag är nyfiken, hur påverkar dessa bemötande era barn? Jag tror era barn blir väldigt förvirrade när de inte ska synas, höras eller berättas för någon om vilka kön de har. Min teori alltså. Vi lever i ett samhälle där pojkar är pojkar och flickor är flickor men det betyder inte att en flicka kan ha ett "pojkjobb" eller tvärtom eller att en pappa kan vara föräldraledig och laga mat medans mamma kör bil och jobbar. Det är här det ÄR! Ert sätt att leva är så sällsynt så det är klart att era barn blir missförstådda på dagis och i skolan. De kommer alltid vara annorlunda för som tur är är det inte många som tycker som ni.

Jag har aldrig förstått, upplys mig gärna, men vad är det för fel på att behandla flickor som flickor och pojkar som pojkar? Vad sker då? Vad är skadan? Jag har behandlats som en flicka under min uppväxt och min bror som en pojke. Vi har fått kramar och pussar av våra otroligt kärleksfulla föräldrar båda två. Och vi är fullt fungerande, arbetande, seriösa och glada människor idag. Surprise!?

Anoym (seriöst kan vi inte döpa dig till något?), NÄR har jag skrivit att jag uppmanar Keila till att det viktigaste i hennes liv är att vara kvinna?
Och hur vågar du skriva "stackars flicka som har dig mamma"!!!??? 
Jag säga dig en sak könslösa människa att jag är världens bästa, roligaste, snällaste och finaste mamma till Keila!
Bara för att jag inte tänker sabba mitt barn med värderingar som era betyder inte att jag är en dålig mamma. Tvärtom! Vill Keila om några år när hon är medveten om vad hon ens har på sig, till skillnad från idag, klä sig i pojkkläder so be it! Vill hon som vuxen göra det. Varför skulle hon inte?
DÅ har hon en egen vilja och bestämmer helt och hållet själv vad hon vill och inte vill.
Fram tills dess är det jag som bestämmer när hon ska sova, börja dagis, resa på semester och bära klänningar. Rosa klänningar.

Jag är fullt på det klara om orättvisor i samhället när det gäller kvinnor och män men låt det inte gå till överdrift. Jag är också medveten om att det som sägs och görs i vårt hem redan nu påverkar henne till att bli det hon en dag ska bli och göra. Att hon påverkas av hur jag och hennes pappa lever, att hon ser mig sköta hemmet och "tror att hon förväntas göra detsamma". Jag ska nog upplysa henne om hur viktigt det är med utbildning och jobb och att kunna försörja sig själv. Att hon har valmöjligheten, precis som jag.
Jag väljer att ta hand om min familj framför att jobba. Detta förväntades inte av mig.

Jag förstår inte ens varför jag lägger ner energi på er. Vi tycker olika och hade inte haft det speciellt trevlig under en middagsbjudning. ;-) Vilken tur att vi inte känner varandra.
Ni skriver att ni inte vill påverka era barn, men Gud så ni påverkar dem. Det här är ju ERA tankar och ER syn på hur det ska vara. Inte era barns. Har ni tänkt på det?

Lady (!!?) Dahmer, jag googlade varför rosa är en flickfärg och hittade den här texten (nedan) som är skriven av Mary Rayme.
Var det slumpen som avgjorde? Det vet vi inte. Kanske hade det varit blått som är en typisk "tjejfärg" ifall nazisterna valt det till att märka de homosexuella? Om det nu detta är förklaringen till varför rosa är en feminin färg.
Jag lägger ner diskussionen med att vi är alla olika. Vi har rätt att göra som vi vill, leva som vi vill och uppfostra våra barn som vi vill. Men säg aldrig till en annan mamma som du inte känner eller vet något om att hon är en dålig mamma bara för att hon inte tycker som du.


"During World War II the Nazis used a color- & shape-coded system to keep track of their prisoners. Jews were given a yellow star of David to wear to identify them. Homosexuals were given a pink inverted triangle, which is also half a star of David. During WWII, the color pink would not have had a feminine or masculine association. It is my theory that the association of pink as a feminine color began with the use of the pink triangle back in the twentieth century by Nazi Germany. The association of pink with homosexuality could have changed or morphed into representing the feminine during this time.
The bottom line is this: No one really knows why pink became a girl color, the counterpart to the masculine color blue. But it is clear that the gender identification of color began in the 20th century. The history of pink as a color is not over. Perhaps a hundred years from now or two hundred years from now the color itself will mean something else as we as humans assign it a new identity and purpose."


Read more at Suite101: Color: The History of Pink: How did pink become a girl or feminine color? | Suite101.com http://www.suite101.com/content/color--the-history-of-pink-a7100#ixzz1VvsvkABD

Arbetstid?

Nä, det känns det verkligen inte som när man är på långstopp ute i världen.
I söndags förmiddag reste jag över bron till basen i Köpenhamn och lämnade Keila hela två dygn! (Längsta hittills).
I Amsterdam gick vi på en restaurang som jag gärna besöker igen om jag får chansen. Jättegod mat!
På morgonen gick vi loss på frukostbuffén i hotellrestaurangen. Ma Dai! Jag och pursern satt och pratade i flera timmar om "svunna tider i SAS" där han berättade historier han varit med om. Jag tycker det är så himla intressant och höra allas historier.
Senare begav jag mig ut för att leta upp Anne Franks hus. Sist jag var där var jag 7 år! Ganska längesedan alltså. Men jag kände faktiskt igen Prinsengracht (gatan) när jag kom in på den och hittade Anne Franks hus och en 200 m lång kö utanför. Inte så jättesvårt att hitta då kanske ;-)

På vägen tillbaka gick jag in om Red Light District och blev generad vart jag än såg. Nakna tjejer i skyltfönster överallt. (På tal om kass kvinnosyn Anonym ;-)
Kändes lite hemskt faktiskt. Tjejer som är yngre än mig som står och ålar och kråmar sig för gubbar som dreglar utanför. Precis som om de är en ny iPad eller nåt. Skyltfönster liksom...?

Jag slutar liksom aldrig förvånas över drogpolitiken där iheller. Små shoppar där man går in och handlar sitt gräs och så kan man sitta utanför och röka på på deras "uteservering." Inga NO-SMOKING signs här inte ;-)

Måndagskvällen spenderades i Bryssel på ett kort stopp innan jag tidig tisdagsmorgon checkade ut och rusade mot tåget för att komma snabbt hem till min lilla ungaspraga.

Som jag saknat henne!


Kartan hjälpte mig hitta...

Vackra hus alldeles i vattnet.

Här inne gömde hon sig. 
Här bultade hennes hjärta hårt mot bröstkorgen av rädsla, så många gånger...

Kön utanför huset...


Weed-shop

Middag med kollegorna.

Redo för en ny arbetsdag...